Dysmorfofobi (BDD) Orsaker – symtom – behandling

Dysmorfofobi – body dysmorphic disorder innebär en stark ångest eller oro för sitt eget utseende. I den här artikeln berättar psykologen Josephine mer om sjukdomen. Du får veta om vanliga symtom – orsaker till att det uppstår och hur det behandlas. Svea KBT är privata psykologer som hjälper och behandlar vid en rad olika mentala problem.

Psykolog Josephine Sorvari

Författare

Leg. Psykolog Josephine Sorvari

 Josephine Sorvari har lång erfarenhet av att arbeta med olika ångesttillstånd såsom paniksyndrom, social ångest, generaliserad ångest såväl som specifika fobier, trauma, stressproblematik, utmattning och depression.

Vad är Dysmorfofobi?

Dysmorfofobi eller BDD (body dysmorphic disorder) är en ångestsjukdom som innebär att man besväras av en ständig och stark oro eller ångest över ens eget utseende. Man är då väldigt upptagen vid ett eller flera självupplevda defekter i ens utseende vilket skapar mycket ångest och leder till funktionsnedsättning på olika områden i livet. Det är ungefär 1.5 procent av den vuxna befolkningen i Sverige som lider av dysmorfofobi, och det drabbar män och kvinnor i samma utsträckning.

Dessa återkommande tankar och tvångsmässiga beteendena kopplat till utseendet och dess självupplevda defekter är inget man gör medvetet utan de sker per automatik och är ofta oönskade och svåra att kontrollera. De brukar även ta väldigt mycket tid vilket i sin tur medför negativa konsekvenser på bl.a. arbete, sociala relationer eller fritiden generellt.

Vid dysmorfofobi är det även vanligt att man är fixerad på en specifik kroppsdel, eller på endast några stycken. Exempel på vanliga kroppsdelar som den med dysmorfofobi ofta kan fokusera på är bl.a.:

  • Delar av ansiktet, exempelvis näsan, akne, rynkor eller hudfärg
  • Muskulatur
  • Håret, exempelvis om man har håravfall
  • Hur huden ser ut
  • Bröststorlek
  • Könet

Läs mer om våra psykologer

Våra psykologer är empatiska och erfarna när det gäller att hjälpa till vid jobbiga tankar och återkommande ångest.

Andrea W
City – Hötorget
Liselotte S
Vasastan
Jakob H
Vasastan
Olivia E
Täby
Sara M
Kungsholmen
Viktoria M
Kungsholmen
Julia L
Vasastan
Malin B
Göteborg
Lovisa L
Uppsala
Maria C
Uppsala
Wendela W
Göteborg
Lina S
Vasastan
Christoffer M
Stockholm city
Petra N
Göteborg
Angelica N
Södermalm
Matilda N
Östermalm
Martin S
Södermalm
Andrea Ö
Göteborg
Julia S
Kungsholmen
Susanna M
Solna

Vanliga symtom vid dysmorfofobi

Hur dysmorfofobin yttrar sig kan se olika ut från person till person, men det finns en rad vanliga symtom som karakteriserar dysmorfofobin. Exempel på dessa är följande:

  • Man tror väldigt starkt på att ens utseende har avgörande defekter som gör att man ser ful ut.
  • Man är övertygad om att andra kan se defekterna och att andra då ser ner på en p.g.a. dem.
  • Man är överdrivet besatt av de självupplevda bristerna i utseendet. Här är det vanligt att andra egentligen inte kan se dessa brister eller att andra inte tycker att bristerna påverkar personens utseende.
  • Man jämför ständigt sitt eget utseende med andras.
  • Man är ofta perfektionist.
  • Man söker ofta bekräftelse från andra gällande ens utseende.
  • Man undviker sociala situationer.
  • Man gör olika saker för att dölja de upplevda defekterna i utseendet, exempelvis kan man ha mycket smink, spegla sig ofta och länge eller försöka dölja med kläder. Dessa saker görs ofta tvångsmässigt och är svåra att avstå ifrån.
  • Man kan även genomgå kirurgiska ingrepp för att försöka ändra på den upplevda defekten, utan att man blir nöjd med resultatet.
Du kanske är intresserad av:


Dermatillomani
Trichotillomani
Samlarsyndrom

Hur fungerar ett test för Dysmorfofobi?

Vid utredning och diagnostisering av dysmorfofobi får man vanligtvis fylla i specifika skattningsformulär och svara på intervjufrågor som ställs av behandlaren som ofta är en psykolog. Det behandlaren då utgår ifrån är en diagnosmanual för psykiska besvär, och om man uppfyller ett visst antal kriterier i manualen och om ens besvär inte bättre kan förklaras av andra orsaker kan diagnosen dysmorfofobi ställas.

Diagnoskriterier för dysmorfofobi

Utifrån diagnosmanualen DSM-5 ska man, för att kunna få diagnosen dysmorfofobi, ha en fixering vid en eller flera inbillade defekter eller brister i ens utseendet, och dessa defekter ska då inte vara observerbara för andra eller så ska de vara obetydliga för andra. Det krävs även att personen under någon period ägnat sig åt repetitiva beteenden (t.ex. speglat sig, ägnat orimlig tid och uppmärksamhet åt att sköta utseendet, sökt lugnande bekräftelser, ägnat sig åt hudplockning) eller mentala handlingar (t.ex. jämfört sitt utseende med andra) som en följd av fixeringen vid utseendet.

Ett krav för diagnos är även att fixeringen ska orsaka mycket lidande eller försämrad funktion socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden. Fixeringen vid utseendet ska heller inte kunna förklaras bättre med upptagenhet av fetma eller vikt hos en person vars symtom uppfyller kriterierna för någon ätstörning.

Varför får man body dysmorphic disorder?

I dagsläget är det något oklart varför dysmorfofobi uppstår, men det finns en del kända faktorer som kan öka risken att utveckla sjukdomen. Såsom många psykiska sjukdomar är dysmorfofobi till viss del ärftligt, så om en nära släkting har dysmorfofobi eller tvångssyndrom ökar risken att man själv också kan få det. Även en del personlighetsdrag, däribland främst perfektionism, ökar risken till dysmorfofobi.

Risken ökar även om man varit med om negativa upplevelser kopplade till utseendet, exempelvis om man blivit mobbad. Även samhällets påtryckningar eller yttre förväntningar på utseendet kan öka risken. Utöver dessa faktorer ökar även risken om man har andra psykologiska sjukdomar såsom depression eller andra ångestsyndrom.

Har jag Dysmorfofobi?

Ifall du känner igen dig i symtomen och misstänker att du eventuellt kan ha diagnosen kan det vara bra att söka dig till vårdcentral där du kan göra en screening på dina symtom. Du kan då tillsammans med personalen där utforska om det är dysmorfofobi det handlar om, eller om det kanske är något annat. Ifall ni landar i dysmorfofobidiagnos kan du sedan få behandling från vårdcentralen eller så kan de vid behov skicka remiss exempelvis till psykiatrin. Du kan även söka hjälp hos privata aktörer som Svea KBT.

När behöver jag söka vård?

Om det är så att du känner igen dig i flertalet symtom på dysmorfofobi och om du då också känner att symtomen påverkar dig negativt i olika delar av livet kan det vara bra att söka hjälp. Det rekommenderas att söka vård så tidigt som möjligt eftersom problemen annars brukar ha en tendens att förvärras med tiden då man fastnar i sina tankemönster allt djupare och då symtomen sprids till allt fler områden och orsakar allt mer lidande och funktionsnedsättning.

Dysmorfofobin brukar alltså inte bli bättre om man inte får professionell hjälp, snarare tvärtom. I värsta fall, när dysmorfofobin fått fortskrida obehandlad för länge, kan det leda till självskada eller t.o.m självmord. Ifall det är så att du har självmordstankar skulle det vara väldigt viktigt att söka hjälp.

Hur behandlas dysmorfofobi?

Dysmorfofobi kan behandlas med Kognitiv beteendeterapi (KBT) eller medicinering. Det kan ibland behövas en kombination av båda, vilket visat sig ha ännu bättre effekt än endast KBT eller medicin separat.

Gällande medicinering finns det ingen specifik medicin som visats fungera speciellt för just dysmorfofobi, utan det som brukar användas är antidepressiv medicinering med benämningen SSRI. Den typen av medicin ökar tillgången till signalsubstansen serotonin i hjärnan. Det är i dagsläget något oklart om hur denna medicinering hjälper personer med just dysmorfofobi, men medicinen har ändå visats hjälpsam.

Den psykologiska behandling som rekommenderas för dysmorfofobi är KBT, som visats ha en mycket god effekt på dysmorfofobi. I korthet går KBT ut på att förändra ens tankar, känslor och beteenden i olika situationer. KBT-behandlingen för dysmorfofobi kallas för exponering med responsprevention, vilket är lik behandlingen för OCD. I behandlingen tränar man på att gradvis exponera eller utsätta sig för situationer som framkallar obehag kopplade till dysmorfofobin. I samband med detta jobbar man även med att undvika att göra sådant man annars brukar ta till för att lindra ångesten på kort sikt men som förstärker den på längre sikt. Det är den delen av behandlingen som kallas för responsprevention.

Kopplingen till andra tillstånd – samsjuklighet

Dysmorfofobi är till viss del kopplat till andra psykologiska tillstånd, såsom exempelvis OCD, ätstörningar och depression. Dysmorfofobi har en hel del likheter med OCD, främst genom att man i båda tillstånden får upp oönskade bilder/tankar i huvudet som väcker mycket ångest och som man sedan försöker lindra genom att göra specifika handlingar. Gällande OCD kan det exempelvis ofta handla om att kontrollera spisen eller lås flera gånger för undvika något dåligt från att inträffa, medan det inom dysmorfofobi handlar om att t.ex. kolla sig själv i spegeln flera gånger och långa stunder, och/eller att sminka sig mycket eller på andra sätt dölja olika delar av ansiktet eller kroppen. I båda tillstånden blir dessa beteenden ritualiserade och allt mer handikappande, då man till slut inte kan göra någonting alls om man inte tagit till dessa beteenden.

Kopplingen till ätstörningar

Flera av symtomen och mönstrena vid dysmorfofobi liknar även symtomen vid ätstörningar, och då främst gällande att ha en förvrängd kroppsbild. Det som dock är skillnaden mellan tillstånden är att man vid ätstörning främst bekymrar sig över vikten och kroppens utseende överlag, som helhet. Vid dysmorfofobi är det däremot vanligast att man främst fastnar på en (eller några få) specifik del av kroppen.

Kopplingen till depression

Även dysmorfofobi och depression är kopplade till varandra på så sätt att det inte är ovanligt att man får depression om man har dysmorfofobi, och att man även kan få dysmorfofobi om man i grunden har en depression. Vid depression har man ofta fastnat i negativa tankar och känslor, och det brukar även sprida sig till olika områden av livet, däribland ens utseende. Att ständigt må dåligt när man tänker på sitt utseende är tärande, och inte minst i den utseendefixerade världen vi lever i idag. Detta är något som även barn och ungdomar till stor del brukar påverkas av. Läs mer om depression.

Kopplingen till social ångest

Dysmorfofobi har även viss koppling till social ångest. Detta har att göra med att man i båda tillstånden fokuserar mycket på sig själv och att man har mycket negativa tankar om sin själv. Man känner ofta att man inte räcker till och man tänker att andra kommer tycka att man är fel eller dålig. Vid dysmorfofobi är detta dock ännu mer kopplat till just utseendet, medan det vid social ångest ofta handlar om rädsla att bli avvisad. Läs mer om social ångest.

Koppling till könsdysfori

Dysmorfofobi har även en del likheter med könsdysfori i och med att båda tillstånden fokuserar på utseendet. Vid könsdysfori handlar det dock mer om att känna att kroppens utseende passar in i fel könsroll, snarare än att må dåligt över en specifik del av kroppen. Dock kan man ha könsdysfori och dysmorfofobi samtidigt. Båda tillstånden kan behandlas med KBT, men då brukar man fokusera på olika saker och även syftet är olika i behandlingarna. Könsdysfori har även visats behandlas bättre genom att faktiskt genomgå ett könsbyte istället för att försöka behandla endast med KBT eller medicin.

Koppling till manligt håravfall

Det är inte ovanligt att män som börjat tappa hår utvecklar dysmorfofobi. Det handlar ofta om att de börjar må dåligt när de upplever att de längre inte ser ut som de känner att de borde göra utifrån samhällets påtryckningar. Det finns olika lösningar på att korrigera upplevda fel, och en del genomgår även dyra kirurgiska ingrepp i hopp om att bli av med dysmorfofobin. Det som dock är är att man vid dysmorfofobi ofta kommer på en ny självupplevd defekt i utseendet så fort man blir av med det man hade tidigare. Således rekommenderas främst psykologisk behandling istället för kirurgiska ingrepp eller andra snabba lösningar.

Dysmorfofobi hos barn

Det är inte ovanligt att barn och unga drabbas av dysmorfofobi. Detta har i alla fall delvis att göra med att barnen växer upp i ett samhälle med mycket påtryckningar kring hur man ska se ut vilket sedan skapar mycket press på utseendet redan från ung ålder. Den behandling som rekommenderas för barn och ungdomar är KBT i första hand i och med att medicinering kan ha en rad olika bieffekter.

Hur kan Svea KBT hjälpa?

Om du känner igen dig i den här artikeln eller om en närstående till dig passar in på beskrivningen är det viktigt att söka hjälp! Du är välkommen att kontakta oss för en inledande konsultation om bästa psykologen och behandlingsmetod för just dina omständigheter.