Psykiskt trauma

Ett psykiskt trauma kan uppstå efter en chockartad händelse som överväldigar vår förmåga att hantera stress och känslor. Dessa händelser kan ha en allvarlig inverkan på vårt dagliga liv genom att utlösa en rad fysiska och psykiska reaktioner som kan hindra oss från att fungera normalt. I den här artikeln kommer vi att undersöka vad trauma är och hur det påverkar våra liv, samt utforska olika metoder för behandling.

Författare: Amanda Hellblom.
Medicinskt granskad av Leg. Psykolog Caroline Erkers.

Vad är ett psykiskt trauma?

Ett psykiskt trauma är en reaktion på en händelse som en person upplevt hotfulla för ens fysiska existens, sociala identitet, trygghet eller grundläggande möjligheter till att känna tillfredsställelse i tillvaron. Trauman kan orsakas av flera saker till exempel en enskild händelse, en serie av händelser eller kroniska tillstånd såsom att ha blivit negligerad under uppväxten eller vuxit upp/varit utsatt för våld i nära relationer.

Ett trauma kan drabba en enskild individ, en hel familj eller ett helt samhälle. Traumatiska händelser går sällan att förutse. Man behöver inte ha varit i direkt kontakt med en traumatisk händelse för att ha ett trauma. Det kan räcka med att man har bevittnat en händelse, känt sig hotad eller har hört om en händelse som väcker starkt obehag.

När vi utsätts för en händelse som leder till trauma överskrider den hotande händelsen de resurser vi har för att hantera situationen. Det leder till en stor stress som ofta innebär att vi handlar utifrån fight, flight- och freeze-responsen.

Fight, flight och freeze-responsen startar kroppen automatiskt för att maximera kroppens prestation i syfte att överleva hotet. Utifrån den situation vi befinner oss i och de resurser vi upplever oss ha, avgör kroppen om den ska gå in i ”fight” (kamp), ”flight” (flykt) eller ”freeze” (frysa till). Att gå in i kamp innebär att vi går till attack/kamp mot det som hotar oss. Flykt handlar om att vi fly och undvika det som hotar, och att frysa till innebär att vi blir passiva och inte gör något motstånd.

Läs mer om våra psykologer

Våra psykologer har lång erfarenhet att hjälpa den som drabbats av trauma. Här kan du läsa mer om varje psykolog.

Andrea W
City – Hötorget
Liselotte S
Vasastan
Jakob H
Vasastan
Olivia E
Täby
Sara M
Kungsholmen
Viktoria M
Kungsholmen
Julia L
Vasastan
Malin B
Göteborg
Lovisa L
Uppsala
Maria C
Uppsala
Wendela W
Göteborg
Lina S
Vasastan
Christoffer M
Stockholm city
Petra N
Göteborg
Angelica N
Södermalm
Matilda N
Östermalm
Martin S
Södermalm
Andrea Ö
Göteborg
Julia S
Kungsholmen
Susanna M
Solna

Vanliga symptom vid trauma

Fysiska symptom

  • Ont på olika ställen i kroppen. Det kan handla om magont, tryck över bröstet eller annan påverkan på andningen, spända muskler, muskelsvaghet.
  • Sömnstörningar

Psykiska symptom

  • Negativ framtidsbild. Man kan känna hopplöshet inför framtiden, minskade förväntningar om livet eller en tro på att ”vanliga” livshändelser såsom betydelsefulla relationer, familj och jobbmöjligheter inte kommer att finnas.
  • Flashbacks. Det är vanligt att man får flashbacks till den traumatiska händelsen. Det kan vara i drömmar eller om man blir påmind av händelsen genom lukter, liknande omständigheter som vid händelsen eller tankar som triggar igång en tankeprocess.
  • Intensiva känslor eller avtrubbning. Ilska, sorg, tomhet, vrede, förtvivlan, ångest och skam är vanliga känslor som kan komma efter en traumatisk upplevelse. Dessa känslor kan upplevas överväldigande, svåra att hantera och som att de kommer i intensiva vågor. Speciellt om man på grund av ung ålder inte hunnit lära sig att sätta ord på känslor eller att man under sin uppväxt inte fått uttrycka alla olika känslor. Det är inte ovanligt att en traumatisk upplevelse gör att man skiljer tankar och känslor helt från varandra och snarare verkar emotionellt avtrubbad i förhållande till händelsen.
  • Minskad lust för att äta och för den dagliga tillvaron.
  • Upplevelser av kaos och meningslöshet
  • Dödslängtan
  • Känna sig annorlunda än andra. Det är lätt att tro att andra inte fullt ut kommer att förstå det traumatiska i upplevelsen. På så sätt är det lätt att behålla tankar och känslor för sig själv och undvika att be om hjälp.

Beteendemässiga symtom

  • Undvikande. Platser, situationer, personer, omständigheter, känslor eller minnen undviks för att inte väcka ångest och andra stressreaktioner.
  • Missbruk av alkohol, droger eller lugnande mediciner.
  • Desperata handlingar
  • Ständigt sökande efter en orsak till att händelsen skedde.
  • Självmord

Vem kan drabbas av trauman?

Alla kan drabbas av trauma oavsett ålder, kön, inneboende resurser, ursprung, socioekonomi och socialt nätverk. En situation som upplevs traumatisk för en person behöver inte vara traumatisk för en annan. Beroende på biologiska, – psykologiska, -sociala och kulturella faktorer, hanterar vi situationer olika.

Vissa påverkas inte i någon större grad av hotande händelser, andra får en del temporära besvär och vissa får bestående besvär långt efter en händelse. Hur en person påverkas av ett trauma beror även på vilken typ av händelse som erfarits. Är det till exempel en naturkatastrof som ingen kunnat påverka eller en händelse orsakad av en människa? Kanske till och med någon i ens närhet?

Hur personer i ens omgivning reagerar och vilka konsekvenser som följer av en händelse kan också påverka ens förmåga att hantera tankar, känslor och beteenden på ett mer eller mindre resursstarkt och lämpligt sätt. Om man till exempel blir utstött från en gemenskap efter en händelse kan det spä på stressen ännu mer jämfört med om man haft en stöttande gemenskap att vända sig till.

De flesta hittar med tiden sätt och resurser att övervinna besvären, men ibland kan besvären kvarstå och leda till att man uppfyller kriterierna för diagnosen PTSD eller annan stressproblematik. Vissa börjar självmedicinera med alkohol och droger, vilket inte är en hållbar lösning då symtomen på stress och ångest kommer att förvärras.

Psykiska traumans olika faser

Många som upplever trauma eller någon typ av krisreaktion går igenom ett visst förlopp efter händelsen, även om orsakerna till krisreaktionerna varierar. Förloppet kan delas in i fyra faser. De är inte helt åtskilda och ibland uteblir någon av faserna. Inget reaktionsmönster är ”det rätta”.

Chockfasen

Under denna fas trycker individen bort verkligheten med all sin kraft. Det som hänt har inte ”tagits in”. Denna fas kan pågå från ett kort ögonblick till några dygn. Under chockfasen händer det att folk uppträder avvikande såsom att skrika, riva sina kläder, upprepa en mening gång på gång, ligga tyst och orörlig eller tala om likgiltigheter.

Reaktionsfasen

Denna fas tillsammans med chockfasen utgör den akuta krisen. Reaktionsfasen börjar när en individ har börjat ta in det som hänt och slutat blunda för verkligheten. Det är inte ovanligt att man försöker förneka verkligheten i denna fas och ta till försvar för att försöka bearbeta det som hänt. Försvar är psykiska reaktionssätt som har till uppgift att minska upplevelsen och medvetandet om hot och fara för en själv. Den som befinner sig i krisen försöker ofta i det här stadiet att finna mening i den kaotiska situationen genom att ställa sig frågan ”varför?”.

Bearbetningsfasen

Detta är skedet efter den akuta fasen och denna fas kan pågå i ett halvt eller ett år efter traumat. Karaktäristiskt för denna fas är att man börjar vända sig mer mot framtiden, gamla aktiviteter återupptas och man blir mer öppen för nya erfarenheter igen. Symtom och beteendestörningar som kommit till följd av traumat avtar undan för undan. Om man till exempel råkat ut för en kroppsskada är det i detta skede man börjar tänka på att leva med sitt handikapp samtidigt som inlärning av nya sociala roller börjar ske.

Nyorienteringsfasen

Det här är den sista fasen och den varar för resten av livet. Det som har hänt blir som ett ärr och en del av livet individen kommer att bära med sig. Ärret är dock inget som hindrar individen från att fortsätta leva sitt liv. Händelser i livet får olika betydelser i olika livsperioder och det är inte ovanligt att det känns lite extra på årsdagen av något, även om händelsen är bearbetad och man har gått vidare.

Traumatiska händelser – orsaker till trauma

Många olika händelser kan orsaka trauman. Det är inte ovanligt att flera påfrestande saker händer på samma gång vilket gör att man i vissa lägen är mindre motståndskraftig, eller inte lika benägen att hantera den uppkomna situationen och sina reaktioner. Man blir kanske uppsagd samtidigt som en närstående dör. Här är några exempel på händelser som kan orsaka trauman.

  • Närståendes död. Beroende på hur dödsfallet gick till och hur beroende man var av varandra i livet påverkar hur traumatiskt dödsfallet upplevs. Det kan till exempel handla om huruvida dödsfallet kommit plötsligt och oväntat, om den döde haft många plågor eller ångest före dödsfallet, eller om kroppen saknas. Det kan också finnas skuldkänslor kopplat till den närståendes död som gör upplevelsen värre, till exempel om man grälat före dödsfallet eller varit ansvarig för någon när en olycka inträffade.
  • Sjukdom eller plötslig invaliditet. Det kan vara ett ben som amputeras efter sjukdom eller skada, eller bröst som opereras bort på grund av bröstcancer. Graden av trauma kan påverkas av hur man har identifierat sig före skadan/sjukdomen. Om man exempelvis har identifierat sig som en sportmänniska och plötsligt måste amputera benet upplevs händelsen troligtvis mer traumatisk för den personen jämfört med någon som inte sätter lika stort värde till kroppsliga prestationer.
  • Intagning på sjukhus eller annan institution. Autonomin blir begränsad, det vill säga ens rätt till självständighet, oberoende och självstyre. Det kan även upplevas som integritetskränkande att inte ha sina egna kläder, inte sova i sin egen säng eller behöva ha samtal om personliga förhållanden.
  • Problem i samband med graviditet och barnafödande. Missfall, frivilligt framkallade aborter, att få ett missbildat eller utvecklingshämmat barn, bortopererad livmoder eller sterilitetsutredningar.
  • Otrohet och separation. Leder ofta till övergivenhetsupplevelser och självförebråelser.
  • Sociala misslyckanden och skamsituationer. Sociala skamsituationer drabbar många gånger de som har hårda krav på sig själva. Olika exempel på sociala misslyckanden och skamsituationer är att bli tagen för snatteri, karriärmisslyckanden, självmordsförsök, rattfylleri… De handlar om att vi ”tappar ansiktet” och upplever att vi inte är accepterade av samhället. Det kan också handla om att vi inte blir en del av gemenskapen, det vill säga vi känner inte samhörighet med andra.
  • Uppsägning och påtvingade sociala uppbrott. Uppsägningar, uppsägningshot eller att tvingas flytta från sin hemort kan leda till psykiska trauman.
  • Fysiskt överfall, sexuellt övergrepp eller bli vittne till en svår olycka.

Trauma hos barn

Hur barn reagerar på trauman är, precis som för vuxna, individuellt och olika faktorer kan göra barn mer eller mindre sårbara för olika händelser. Om barnet är litet kanske barnet inte förstår allvaret i en situation och är på så sätt skyddat, medan ett äldre barn kan förstå vad som hänt och vilka konsekvenser som kan bli.

Å andra sidan har ett äldre barn flera tankemässiga förmågor och erfarenheter som gör att barnet kan tänka kring en händelse på ett realistiskt sätt och strukturera intrycken för bearbetning och förståelse. Detta kan inte ett litet barn vars hjärna inte är färdigutvecklad.

Reaktionerna hos barn skiljer sig åt litegrann från vuxna. Det kan verka som att barn går tillbaka i utvecklingen efter ett trauma, till exempel kissa i sängen eller bli klängiga. De kan även ha mardrömmar, leka samma lekar om och om igen, ha känslor som svallar över såsom ilske- eller gråtattacker, bli oroliga eller vara rädda för att vara ensamma.

Barn som är i tonåren tenderar mer att drabbas av sömnsvårigheter, humörsvängningar och koncentrationssvårigheter. Ofta kan dessa svårigheter märkas i skolan och liknar symtomen vid ADHD.

Trauma och PTSD

PTSD står för posttraumatiskt stressyndrom och är en långvarig reaktion till följd av en traumatisk händelse. De flesta har efter ett tag hittat sätt att bearbeta eller hantera sin traumatiska upplevelse så att den inte längre utgör ett lidande i vardagen. Diagnosen PTSD ställs då inte. Vissa har däremot stresspåslag, är överspända, drömmer mardrömmar, har flashbacks eller undviker situationer eller saker som påminner om traumat mer än en månads tid efter den traumatiska händelsen. Om stressen och lidandet fortsätter mer än en månad efter händelsen är det troligt att det rör sig om PTSD.

Utredning och behandling av trauma

Trauma i sig är ingen diagnos. För att däremot ta reda på hur någon har påverkats av en händelse undersöks händelsen i sig, lidandet i vardagen, personens livshistoria och sårbarheter/resurser hos personen. Tidigare livshistoria är en viktig del för förståelsen av reaktionerna.

För vissa är tandläkarbesök traumatiska medan andra inte upplever dem som det. Detta beror på att vi har med oss olika erfarenheter samt att vi har olika resurser och sårbarheter som skyddar oss eller gör oss mer sårbara för vissa saker. När det kommer till diagnosticering till följd av ett trauma finns vissa kriterier för att en diagnos ska bli aktuell. Då utgår psykologen från dessa kriterier i bedömningen.

Behandling av psykiskt trauma

Psykiska trauman behandlas ofta med kognitiv beteendeterapi (KBT). I KBT ingår det bland annat att öva på att känna igen triggers som kickar igång stressreaktioner, och hur dessa i sin tur påverkar våra beteenden. I KBT är det vanligt att man vid behandling av psykiska trauman gradvis exponeras för det som väcker ångest och obehag för att få kroppen och hjärnan att lära om.

Genom exponering och de nya erfarenheter som kommer av exponeringen, är förhoppningen att rädsla och ångest för vissa situationer ska avta. Man får även lära sig att hantera och stå ut med obehagliga känslor tills de går över. Exponeringen sker i klientens takt och exponering varvas med avslappning och information om hur kroppens reaktioner och signaler fungerar.

Det ingår även en del acceptans i bearbetningen av trauma med målet att personen ska kunna leva med det hen varit med om utan att det påverkar livskvaliteten negativt i framtiden.

Vid PTSD är prolonged exposure (PE) en annan vanlig behandlingsmetod. Den innebär att man närmar sig de trauma-relaterade minnena, känslorna och situationerna som man undviker till följd av traumat. Genom att möta dessa saker kan PTSD-symtomen avta.

Ytterligare en terapiform vid trauma kallas EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing). Vid denna terapi får klienten berätta om sina traumatiska minnen medan hen följer behandlarens fingerrörelse från vänster till höger. De parallella aktiviteterna, att berätta om traumat samtidigt som man följer behandlarens fingerrörelse, har visat sig minska obehagsupplevelsen i minnena.  

Tips för att minska sina egna besvär vid trauma

  1. Sömn och vila
  2. Motionera
  3. Äta regelbundet
  4. Andningsövningar
  5. Omge sig med personer som får en att må bra. Ta emot omsorg.
  6. Undvika alkohol och droger för att dämpa känslor

Vad kan jag göra som anhörig?

När man varit med om ett trauma är det vanligt att man saknar känslan av trygghet. Som anhörig är det viktigaste man kan göra att visa att man finns som stöd. Undvik att tvinga den som varit med om ett trauma att berätta om traumat, utan finns till som en trygg punkt och någon som stöttar.

Det är vanligt att de som varit med om ett trauma inte vill berätta om sina upplevelser i syfte att skydda/värna om sina anhöriga. Därför kan det vara bra att uppmuntra personen att träffa en behandlare som hen kan prata med. Anhöriga bör vara uppmärksamma på om personen isolerar sig eller börjar dricka mer alkohol och/eller ta droger för att dämpa obehagliga minnen eller ångest.

När behöver jag söka hjälp?

När du känner att din vardag är starkt påverkad av det du varit med om kan det vara bra att söka hjälp. Det kan vara att du upplever fysiska symtom, har svårt att sova, svårt att äta, grubblar eller undviker att göra saker som du gjort före händelsen. Det kan handla om att du bara vill berätta vad du varit med om och ha någon som lyssnar eller få hjälp med att strukturera vardagen utifrån dina behov.

Hur kan Svea KBT hjälpa dig?

På Svea KBT har vi lång erfarenhet av att hjälpa människor med som kämpar med psykisk ohälsa. Kontakta oss idag för en konsultation om bästa behandlingsmetoder och lämplig psykolog för just dina behov.