Boka psykolog

1 min läsning

    Trauma – symtom, orsak och behandling

    Trauma är när man har varit med om något väldigt jobbigt eller skrämmande som påverkar hur man mår. I den här artikeln får du veta vad trauma är, hur det kan kännas och vilka sätt som finns att få hjälp och må bättre igen. Om du har upplevet ett trauma och kämpar med psykiska besvär är du välkommen till våra psykologer på Svea KBT.

    Författare Psykolog Amanda Hellblom
    Medicinskt granskad av Leg. psykolog Caroline Erkers

    Vad är ett trauma?

    Ett trauma är en skrämmande eller hotfull händelse som är så överväldigande att du inte kan hantera den i stunden. Ofta har ditt eget eller någon annans liv eller säkerhet varit i fara.

    Ordet används också om de starka reaktioner som kan följa efter händelsen, och då talar man om ett psykiskt trauma.

    När du är med om något hotfullt aktiveras kroppens stressystem. Hjärtat slår snabbare, musklerna spänns och uppmärksamheten skärps, så att du kan skydda dig.

    Efteråt kan kroppen och hjärnan fortsätta att reagera som om faran fortfarande fanns kvar.

    För de flesta klingar reaktionerna av med tiden. Om de håller i sig och påverkar vardagen kan de leda till posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) eller annan psykisk ohälsa.

    Vad räknas som trauma?

    Det är inte bara själva händelsen som avgör om något blir ett trauma, utan också hur du upplever den. Samma olycka kan vara traumatisk för en person men inte för en annan.

    Gemensamt för traumatiska händelser är att du upplever fara för ditt eget eller någon annans liv eller säkerhet och känner dig maktlös.

    Man brukar skilja mellan två typer:

    • Enstaka trauma: en avgränsad händelse, till exempel en trafikolycka, ett rån eller en våldtäkt.
    • Upprepat eller långvarigt trauma: händelser som pågår länge eller upprepas, till exempel våld i en nära relation, mobbning eller övergrepp under uppväxten. Det kallas ibland komplext trauma och kan leda till komplex PTSD.

    Symtom vid trauma

    Efter ett trauma är det vanligt att reagera både kroppsligt och psykiskt. Reaktionerna kan komma direkt eller först efter en tid, och de skiljer sig mycket från person till person.

    Kroppsliga reaktioner

    • Sömnproblem: du har svårt att somna, vaknar ofta eller har mardrömmar om det som hände.
    • Spänningar och värk: kroppen är spänd, och du kan få huvudvärk, ont i magen eller värk i muskler och leder.
    • Hjärtklappning och darrningar: kroppen reagerar som om faran fortfarande finns kvar, särskilt när något påminner om händelsen.
    • Trötthet och förändrad aptit: du orkar mindre än vanligt och äter mer eller mindre än du brukar.

    Psykiska reaktioner

    • Påträngande minnen: bilder, ljud eller känslor från händelsen dyker upp utan att du vill det. Ibland känns det som att du är med om den igen, så kallade flashbacks.
    • Ångest och rädsla: du är lättskrämd, orolig eller hela tiden på din vakt.
    • Nedstämdhet och hopplöshet: du känner dig ledsen och tom och har svårt att se en framtid.
    • Skuld och skam: du klandrar dig själv för det som hände eller för hur du reagerade.
    • Avtrubbning: du känner dig bedövad, distanserad eller som om det som hände inte var verkligt.
    • Irritation och koncentrationssvårigheter: du blir lätt arg och har svårt att fokusera och minnas.

    Förändrat beteende

    • Undvikande: du undviker platser, människor eller samtal som påminner om händelsen.
    • Isolering: du drar dig undan och känner dig annorlunda än andra.
    • Alkohol eller droger: en del försöker dämpa ångest och minnen med alkohol, droger eller lugnande medel.

    De flesta reaktioner är normala och klingar av efter några dagar eller veckor. Om besvären håller i sig i mer än en månad eller gör det svårt att klara vardagen kan det vara tecken på att du behöver hjälp att bearbeta det som har hänt. Vill du få en bild av dina besvär kan du göra vårt traumatest.

    10 tips vid trauma

    1. Prata med någon du litar på: att sätta ord på det som hänt hjälper dig att bearbeta det. Berätta i din egen takt, och bara så mycket som du själv vill.
    2. Håll fast vid dina rutiner: Försök sova, äta och gå upp ungefär som vanligt. En förutsägbar vardag hjälper kroppen att varva ner.
    3. Rör på dig: promenader och annan fysisk aktivitet minskar spänningar och gör det lättare att sova.
    4. Sänk kraven en period: det är normalt att orka mindre efter en svår händelse. Ta pauser och skjut upp det som kan vänta.
    5. Undvik inte allt som påminner om händelsen: undvikande ger lättnad för stunden men gör rädslan starkare på sikt. Närma dig vardagliga platser och aktiviteter steg för steg.
    6. Håll kontakten med andra: även om du vill dra dig undan mår de flesta bättre av att träffa människor och göra sådant de brukar tycka om.
    7. Skriv eller skapa: att skriva dagbok, teckna eller lyssna på musik kan hjälpa dig att uttrycka känslor som är svåra att prata om.
    8. Öva på att lugna kroppen: lugn andning, avslappning eller mindfulness kan dämpa hjärtklappning och oro när minnena gör sig påminda.
    9. Var försiktig med alkohol och droger: de dämpar ångesten för stunden men försämrar sömnen och gör det svårare att bearbeta det som hänt.
    10. Sök hjälp om besvären håller i sig: om reaktionerna inte klingar av efter några veckor, eller om de gör det svårt att klara vardagen, kan en psykolog hjälpa dig att bearbeta traumat.

    Kom ihåg att alla är olika, och vad som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Det viktigaste är att hitta de strategier som passar dig bäst och att söka hjälp när du behöver det.

    Vad innebär det att vara traumatiserad?

    Att vara traumatiserad innebär att reaktionerna efter ett trauma sitter i och påverkar hur du mår och fungerar.

    En traumatiserad person kan ha påträngande minnen, mardrömmar och flashbacks, undvika sådant som påminner om händelsen, ha svårt att hantera känslor och vara ständigt på sin vakt.

    Om besvären håller i sig i mer än en månad och påverkar vardagen kan det vara tecken på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

    Trauma kan påverka en persons självbild, relationer och världssyn, vilket kan leda till känslor av skam, skuld eller misstro.

    Alla reagerar olika på trauma, och det finns inget “rätt” eller “fel” sätt att hantera det. Vissa får symtom direkt, medan andra får problem först månader eller år senare.

    Det är viktigt att söka stöd och behandling för att bearbeta traumatiska upplevelser. Terapi kan hjälpa dig att återfå en känsla av trygghet och kontroll i livet.

    Vad är skillnaden mellan trauma och PTSD?

    Trauma är händelsen och de reaktioner som följer. PTSD är en diagnos som ställs när reaktionerna inte går över.

    För att det ska räknas som PTSD ska du ha haft besvär i mer än en månad efter händelsen, med påträngande minnen, undvikande, negativa förändringar i tankar och känslor och överspändhet. De flesta som är med om ett trauma får aldrig PTSD.

    Behandling av trauma

    Trauma behandlas i första hand med traumafokuserad KBT. EMDR (ögonrörelseterapi) är ett alternativ. Behandling behövs om reaktionerna håller i sig och gör det svårt att klara vardagen.

    För de flesta blir besvären lindrigare med tiden och med stöd från människor i närheten, och då behövs ingen behandling.

    I en traumabehandling med traumafokuserad KBT får du först lära dig hur kroppen och hjärnan reagerar efter ett trauma.

    Sedan närmar du dig minnet av händelsen och det du har undvikit, steg för steg och i din egen takt.

    Du arbetar också med tankar som har fastnat, till exempel skuld eller att ingenting är säkert längre.

    Målet är att minnena ska kännas mindre hotfulla och att du ska kunna leva som vanligt igen.

    Vid EMDR tänker du på minnet samtidigt som du följer psykologens handrörelser med blicken, så att minnet blir mindre laddat.

    Traumans olika faser

    Efter ett trauma går många igenom en traumatisk kris. Psykiatern Johan Cullberg beskrev förloppet i fyra faser: chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. Faserna går ofta in i varandra, och ibland uteblir någon av dem. Det finns inget rätt eller fel sätt att reagera.

    Chockfasen

    Under denna fas trycker individen bort verkligheten med all sin kraft. Det som hänt har inte ”tagits in”. Denna fas kan pågå från ett kort ögonblick till några dygn.

    Under chockfasen händer det att folk uppträder avvikande såsom att skrika, riva sina kläder, upprepa en mening gång på gång, ligga tyst och orörlig eller tala om likgiltigheter.

    Reaktionsfasen

    Denna fas tillsammans med chockfasen utgör den akuta krisen. Reaktionsfasen börjar när en individ har börjat ta in det som hänt och slutat blunda för verkligheten.

    Det är inte ovanligt att man försöker förneka verkligheten i denna fas och ta till försvar för att försöka bearbeta det som hänt. Försvar är psykiska reaktionssätt som har till uppgift att minska upplevelsen och medvetandet om hot och fara för en själv.

    Den som befinner sig i krisen försöker ofta i det här stadiet att finna mening i den kaotiska situationen genom att ställa sig frågan ”varför?”.

    Bearbetningsfasen

    Detta är skedet efter den akuta fasen och denna fas kan pågå i ett halvt eller ett år efter traumat. Karaktäristiskt för denna fas är att man börjar vända sig mer mot framtiden, gamla aktiviteter återupptas och man blir mer öppen för nya erfarenheter igen.

    Symtom och beteendestörningar som kommit till följd av traumat avtar undan för undan. Om man till exempel råkat ut för en kroppsskada är det i detta skede man börjar tänka på att leva med en funktionsnedsättning samtidigt som inlärning av nya sociala roller börjar ske.

    Nyorienteringsfasen

    Det här är den sista fasen och den varar för resten av livet. Det som har hänt blir som ett ärr och en del av livet individen kommer att bära med sig.

    Ärret är dock inget som hindrar individen från att fortsätta leva sitt liv. Händelser i livet får olika betydelser i olika livsperioder och det är inte ovanligt att det känns lite extra på årsdagen av något, även om händelsen är bearbetad och man har gått vidare.

    Exempel på traumatiska händelser

    Många olika händelser kan orsaka trauman. Det tydligaste är händelser där liv eller säkerhet har varit hotad. Men även kriser som en separation eller en uppsägning kan upplevas som traumatiska, särskilt om flera svåra saker händer samtidigt. Du kanske blir uppsagd samtidigt som en närstående dör. Här är några exempel:

    • Våld och övergrepp. Misshandel, rån, sexuella övergrepp eller våldtäkt, och våld i en nära relation.
    • Olyckor och katastrofer. Trafikolyckor, bränder och naturkatastrofer, och även att bli vittne till en svår olycka.
    • Krig och flykt. Att ha levt i krig eller varit på flykt innebär ofta flera trauman under lång tid.
    • En närståendes död. Hur dödsfallet gick till och hur nära ni stod varandra påverkar hur traumatiskt det upplevs. Det kan till exempel handla om att dödsfallet kom plötsligt och oväntat, att den som dog led mycket innan eller att kroppen aldrig hittades. Skuldkänslor kan göra upplevelsen svårare, till exempel om ni grälade innan eller om du var ansvarig för någon när en olycka inträffade.
    • Allvarlig sjukdom eller skada. Ett cancerbesked, en amputation eller en skada som förändrar kroppen och livet. Hur traumatiskt det blir kan bero på hur viktig kroppen och förmågan var för din identitet, till exempel om du har varit mycket idrottsaktiv.
    • Intensivvård och sjukhusvistelser. Att vara svårt sjuk, opereras eller vårdas på sjukhus kan kännas skrämmande och utlämnande, särskilt när du förlorar kontrollen över din egen situation.
    • Svår förlossning eller missfall. En förlossning där du eller barnet var i fara, eller att förlora ett väntat barn.
    • Otrohet och separation. Ett svek eller att bli lämnad kan leda till känslor av övergivenhet och skuld.
    • Mobbning och förnedring. Att bli mobbad, utfryst eller förnedrad inför andra kan ge djupa sår, särskilt om det har pågått länge.
    • Uppsägning och påtvingade uppbrott. Att förlora jobbet eller tvingas flytta från sin hemort kan skaka om tryggheten i livet.

    När behöver jag söka hjälp?

    Sök hjälp om reaktionerna inte har klingat av efter några veckor, eller om de gör det svårt att sova, arbeta, studera eller umgås med andra. Du behöver inte vänta tills besvären blir svåra. Ibland räcker det att få berätta om det du har varit med om för någon som lyssnar, och ibland behövs behandling.

    Du kan vända dig till en vårdcentral eller en psykolog. Om du är under 25 år kan du också vända dig till en ungdomsmottagning. Vill du ha råd om vart du ska vända dig kan du ringa 1177. Vid akuta självmordstankar, kontakta en psykiatrisk akutmottagning eller ring 112.

    Hur kan Svea KBT hjälpa dig?

    På Svea KBT har vi lång erfarenhet av att hjälpa människor med som kämpar med psykisk ohälsa. Kontakta oss idag för en konsultation om bästa behandlingsmetoder och lämplig psykolog för just dina behov.

    Gratis konsultation

    1. 1177 (2022). Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Granskad av Maria Bragesjö, psykolog.
    2. 1177 (2026). Råd till dig som påverkas av en allvarlig händelse. Granskad av Charlotte Therup Svedenlöf, psykolog och psykoterapeut.
    3. Bäärnhielm, S., Ramel, B., Theunis, E., Mijaljica, G., Dyster-Aas, J., & Arnberg, F. K. (2024). Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och komplex PTSD (CPTSD). Läkartidningen, 121:23090.
    4. Cullberg, J. Kris och utveckling. Natur & Kultur.
    5. Röda Korset. Trauman – så hanterar du svåra händelser.
    6. Vård och insats (2025). Behandling vid posttraumatiskt stressyndrom hos vuxna. Nationella vård- och insatsprogram.