Boka psykolog

1 min läsning

    PTSD (posttraumatiskt stressyndrom)

    PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, är ett psykiskt tillstånd som kan utvecklas efter en skrämmande eller livshotande händelse. Typiska symtom är påträngande minnen, mardrömmar, undvikande och en ständig vaksamhet som håller i sig i mer än en månad. PTSD går att behandla, och psykologisk behandling har bäst effekt.

    Medicinskt granskad av Leg. psykolog Caroline Erkers

    Vad är PTSD?

    PTSD står för posttraumatic stress disorder, på svenska posttraumatiskt stressyndrom. Vid PTSD klingar reaktionerna efter ett trauma inte av, utan fortsätter att påverka vardagen långt efter att faran är över.

    Traumat kan vara en enskild händelse, som en olycka, ett överfall eller en våldtäkt, eller något som pågår länge, som krig eller långvarig mobbning. Du kan få PTSD både av att själv ha blivit utsatt och av att ha sett någon annan bli utsatt.

    Det är normalt att må dåligt efter en svår händelse, och de flesta återhämtar sig av sig själva. Vid PTSD fortsätter hjärnan däremot att reagera som om faran fortfarande finns kvar.

    Minnena tränger sig på, kroppen är på helspänn och du undviker sådant som påminner om det som hänt.

    Symtom vid PTSD

    Symtomen vid PTSD delas in i fyra grupper: påträngande minnen, undvikande, negativa förändringar i tankar och känslor samt överspändhet.

    För att få diagnosen ska du ha symtom från alla fyra grupperna. Symtomen märks ofta strax efter händelsen, men ibland dröjer det innan de visar sig.

    1. Påträngande minnen

    Minnen av traumat dyker upp mot din vilja och kan kännas lika verkliga som när det hände.

    • Flashbacks. Du återupplever händelsen som om den pågick just nu, med samma rädsla, ljud eller lukter. En bilist som varit med om en krock kan till exempel plötsligt känna sig tillbaka i bilen när det tjuter i bromsar på gatan.
    • Mardrömmar. Du drömmer om det som hände eller har obehagliga drömmar med samma känsla av hot. Många vaknar svettiga eller med hjärtklappning och drar sig sedan för att somna om.
    • Starka reaktioner på påminnelser. Något som påminner om traumat, som en doft, en röst, en plats eller en viss tid på året, kan utlösa ångest eller kroppsliga reaktioner som skakningar och hjärtklappning. Påminnelserna kallas ofta triggers.

    2. Undvikande

    Du försöker hålla undan allt som väcker minnen av traumat, eftersom minnena gör så ont.

    • Du undviker platser, personer och situationer. Den som blivit rånad kan sluta gå ut när det är mörkt, och den som varit med om en olycka kan sluta köra bil. På kort sikt minskar ångesten, men undvikandet gör att livet krymper.
    • Du trycker bort tankar och känslor. Du försöker låta bli att tänka eller prata om det som hänt, till exempel genom att hålla dig ständigt sysselsatt. Ju mer du kämpar för att inte tänka på händelsen, desto oftare brukar minnena komma tillbaka.

    3. Negativa förändringar i tankar och känslor

    Traumat påverkar hur du ser på dig själv, andra och världen.

    • Skuld och skam. Du anklagar dig själv för det som hände eller grubblar över vad du kunde ha gjort annorlunda, trots att det inte var ditt fel.
    • Negativa tankar om dig själv och världen. Tankar som “ingen går att lita på” eller “världen är farlig” blir en sanning. Det gör det svårt att känna dig trygg även i situationer som egentligen är ofarliga.
    • Känslomässig avtrubbning. Du har svårt att känna glädje, kärlek eller förväntan, och kan uppleva dig själv som avstängd. Saker du tidigare tyckte om känns meningslösa.
    • Distans till andra. Du känner dig främmande inför vänner och familj, även när de vill hjälpa. Många drar sig undan eftersom de upplever att ingen förstår.
    • Minnesluckor. Du kan ha svårt att minnas viktiga delar av det som hände, trots att andra minnen från händelsen är mycket tydliga.

    4. Överspändhet

    Kroppen och hjärnan är kvar i ett ständigt beredskapsläge, som om faran kan komma tillbaka när som helst.

    • Ständig vaksamhet. Du har koll på utgångar, sätter dig med ryggen mot väggen eller håller uppsikt över människor omkring dig. Den förhöjda vaksamheten kallas ibland hypervigilans.
    • Du blir lättskrämd. En dörr som smäller eller någon som kommer bakifrån får dig att hoppa till kraftigt, och det tar lång tid innan du lugnar dig.
    • Irritation och vredesutbrott. Du får lättare utbrott och har kortare tålamod än tidigare. Många blir själva förvånade över hur arga de kan bli över småsaker.
    • Sömnproblem. Du har svårt att somna eller vaknar ofta, både på grund av mardrömmar och för att kroppen inte kan slappna av.
    • Koncentrationssvårigheter. Det är svårt att fokusera på jobbet eller i skolan, eftersom en del av uppmärksamheten hela tiden är riktad mot faror.

    Andra vanliga symtom vid PTSD

    Utöver de fyra symtomgrupperna är det vanligt med besvär som inte alltid kopplas ihop med traumat.

    • Overklighetskänslor. Vissa får stunder då världen eller den egna kroppen känns overklig, som om de ser sig själva utifrån. Det kallas dissociation och utlöses ofta av något som påminner om traumat.
    • Kroppsliga besvär. Huvudvärk, magbesvär, spänningar och sömnproblem är vanliga. Många söker vård för just de besvären, utan att det framkommer att de har varit med om ett trauma.
    • Depression, ångest och missbruk. PTSD förekommer ofta tillsammans med andra psykiska besvär. En del börjar använda alkohol eller droger för att dämpa minnena eller kunna sova.

    Kan PTSD-symtom komma långt efter traumat?

    Ja. Oftast märks symtomen direkt eller kort efter händelsen, men ibland kan det dröja månader eller längre innan de visar sig.

    Symtomen kan till exempel komma i samband med en ny påfrestning eller en påminnelse om det som hände. För att få diagnosen PTSD ska symtomen ha funnits i mer än en månad.

    Gör ett gratis PTSD test online

    Vad orsakar PTSD?

    PTSD orsakas av att du har varit med om, eller bevittnat, en händelse som var skrämmande, livshotande eller kränkande.

    Det avgörande är inte bara vad som hände, utan också hur hotfullt du upplevde det och vilket stöd du fick efteråt. Därför kan två personer som varit med om samma sak reagera helt olika.

    Vilka händelser kan leda till PTSD?

    • Våld och övergrepp. Misshandel, rån, hot, våldtäkt och andra sexuella övergrepp är några av de händelser som oftast leder till PTSD.
    • Olyckor och katastrofer. En trafikolycka, en brand eller en naturkatastrof kan ge PTSD, både hos den som skadades och hos den som var med eller såg det hända.
    • Krig och flykt. Att ha levt i krig eller varit på flykt innebär ofta flera trauman under lång tid.
    • Långvariga påfrestningar. Långvarig mobbning, våld i en nära relation eller upprepade övergrepp under uppväxten kan också leda till PTSD. När traumat har pågått länge kan det istället utvecklas komplex PTSD.
    • Svåra upplevelser i vården. En svår förlossning, ett missfall, ett cancerbesked eller en tid på intensivvårdsavdelning kan upplevas som traumatiskt, även om ingen har gjort något fel.
    • Andras trauman. Även den som i sitt arbete gång på gång lyssnar på andras berättelser om trauman, som poliser, vårdpersonal och behandlare, kan utveckla PTSD.

    Hur vanligt är PTSD?

    De flesta som är med om en traumatisk händelse får starka reaktioner efteråt, men återhämtar sig av sig själva. Enligt SBU får ungefär var fjärde som har upplevt en mycket svår och livshotande händelse diagnosen PTSD.

    Efter vissa händelser, som våldtäkt och tortyr, kan det röra sig om varannan person. Bland barn och unga som utsatts för trauma utvecklar ungefär var sjätte PTSD.

    Varför får vissa PTSD och andra inte?

    Forskarna vet ännu inte exakt varför vissa utvecklar PTSD, men flera faktorer ökar risken:

    • Hur allvarligt traumat var. Ju mer hotfull och långvarig händelsen var, desto större är risken.
    • Hur du upplevde det. Den som kände stark dödsskräck eller hjälplöshet under händelsen löper större risk, även om den yttre faran var mindre.
    • Personlig sårbarhet. Tidigare trauman, psykisk ohälsa och ärftliga faktorer kan göra dig mer känslig.
    • Stöd efteråt. Att inte ha någon att prata med eller att inte bli trodd ökar risken. Det omvända gäller också: stöd från omgivningen skyddar.
    • Hur du hanterar det som hänt. Att undvika alla tankar och påminnelser om händelsen kan på sikt hålla kvar symtomen, eftersom minnena aldrig får bearbetas.

    Hur ställs diagnosen PTSD?

    Diagnosen PTSD ställs av en psykolog eller läkare, efter ett samtal om vad du har varit med om och vilka besvär du har.

    Du kan få diagnosen om du har symtom från alla fyra symtomgrupperna, om symtomen har funnits i mer än en månad och om de påverkar ditt liv tydligt. En utredning görs alltid för att kontrollera att besvären inte bättre förklaras av något annat.

    Diagnoskriterier

    Diagnosen bygger på kriterierna i diagnosmanualerna DSM-5 och ICD, som används inom svensk vård. Förenklat behöver följande gälla:

    • Du har varit med om ett trauma. Du har själv blivit utsatt för, eller bevittnat, en händelse där någon dog, var nära att dö, skadades allvarligt eller utsattes för sexuellt våld.
    • Du har symtom från alla fyra grupperna. Det innebär påträngande minnen, undvikande, negativa förändringar i tankar och känslor samt överspändhet.
    • Symtomen har pågått i mer än en månad. Starka reaktioner under de första veckorna efter en svår händelse är vanliga och ska inte ses som PTSD.
    • Besvären påverkar ditt liv. Symtomen gör det svårare att arbeta, studera, umgås med andra eller klara vardagen.
    • Besvären förklaras inte bättre av något annat. Till exempel en kroppslig sjukdom, läkemedel, alkohol eller droger.

    Hur går en utredning för PTSD till?

    En utredning börjar oftast med ett eller flera samtal där behandlaren frågar om traumat, dina symtom och hur de påverkar din vardag.

    Du får också fylla i skattningsformulär, alltså frågeformulär där du själv bedömer hur ofta och hur starkt du har olika besvär. Behandlaren frågar även om sömn, alkohol, droger, nedstämdhet och tankar på att skada dig själv, eftersom sådant påverkar vilken hjälp du behöver.

    Ibland görs en kroppslig undersökning eller tas blodprover för att utesluta fysiska orsaker till besvären.

    Vill du få en första fingervisning kan du göra vårt PTSD-test. Testet ersätter inte en utredning, men det kan hjälpa dig att avgöra om du bör söka hjälp. Läs också psykologens svar på frågan hur vet jag om jag har PTSD efter en svår händelse?

    Vad är skillnaden mellan en akut stressreaktion och PTSD?

    En akut stressreaktion är kroppens och psykets normala reaktion direkt efter en svår händelse, medan PTSD innebär att besvären sitter kvar och inte klingar av.

    Under de första dagarna och veckorna är det vanligt att ha svårt att sova, återuppleva händelsen och känna sig skakig eller avstängd.

    För de flesta minskar reaktionerna efter hand. Om symtomen finns kvar efter en månad, eller blir värre med tiden, kan det vara PTSD.

    Vad är skillnaden mellan PTSD och komplex PTSD?

    Komplex PTSD är en form av PTSD där du, utöver de vanliga symtomen, har stora svårigheter med känslor, självbild och relationer.

    Komplex PTSD uppstår oftast efter trauman som har pågått länge eller upprepats, särskilt när det är svårt eller omöjligt att ta sig därifrån.

    Exempel är upprepade övergrepp under uppväxten, långvarigt våld i en nära relation eller tortyr.

    Tre typer av besvär skiljer komplex PTSD från PTSD:

    • Svårt att reglera känslor. Känslorna kan bli väldigt starka och svåra att lugna ner, eller så känner du dig istället helt avstängd. En liten motgång kan till exempel utlösa intensiv ilska eller förtvivlan som tar lång tid att släppa.
    • Negativ självbild. Du bär på djup skam och skuld och ser dig själv som värdelös eller misslyckad, ofta som om det som hände var ditt fel.
    • Svårigheter i relationer. Du har svårt att lita på andra och att känna dig nära någon. Många växlar mellan att hålla avstånd och att vara rädda för att bli lämnade.

    Hur behandlas PTSD?

    PTSD behandlas i första hand med psykologisk behandling, främst traumafokuserad KBT. EMDR-terapi är ett alternativ..

    Behandlingen hjälper dig att bearbeta minnena av traumat så att de inte längre väcker samma rädsla, och att gradvis börja göra sådant du har undvikit. Läkemedel kan vara ett komplement. Med rätt behandling har många goda chanser att må bra igen.

    Vilka behandlingar finns vid PTSD?

    • Traumafokuserad KBT. Du får lära dig hur PTSD fungerar och bearbetar traumat tillsammans med en psykolog, steg för steg och i din takt.

      Det finns flera varianter som har visat effekt:

      Förlängd exponering (prolonged exposure, PE). Du berättar om händelsen och närmar dig gradvis situationer du har undvikit, tills de inte längre väcker samma rädsla.
      Kognitiv processterapi (CPT). Du arbetar med tankar om skuld, skam och fara som har fastnat efter traumat, till exempel “det var mitt fel” eller “ingen går att lita på”.
    • EMDR (ögonrörelseterapi). Du tänker på traumat samtidigt som du följer psykologens handrörelser med blicken eller får annan växelvis stimulering, som ljud eller lätta knackningar. Syftet är att minnet ska bli mindre laddat och lättare att hantera.
    • Narrativ exponeringsterapi (NET). Du berättar hela din livshistoria, inklusive trauman, i kronologisk ordning. Metoden används främst för personer som har flytt från krig och varit med om flera trauman.
    • Läkemedel. Ibland används samma typ av läkemedel som vid depression, framför allt antidepressiva läkemedel av typen SSRI, som sertralin. Läkemedel kan minska symtomen, men de bearbetar inte traumat och har mindre effekt än psykologisk behandling.

      De används främst om terapi inte har hjälpt tillräckligt, om du inte vill gå i terapi eller om du samtidigt har svår nedstämdhet eller ångest. Lugnande läkemedel av typen bensodiazepiner rekommenderas inte vid PTSD..

    Hur går en PTSD-behandling till?

    En PTSD-behandling följer oftast samma steg, oavsett vilken metod du och psykologen väljer.

    • Bedömning. Psykologen frågar om vad du har varit med om, hur du mår och hur besvären påverkar din vardag. Ofta fyller du också i frågeformulär. Bedömningen visar om det är PTSD och vilken behandling som passar dig.
    • Kunskap om PTSD. Du får lära dig varför minnena tränger sig på, varför kroppen är på helspänn och varför undvikande håller kvar rädslan. Att förstå sina reaktioner gör dem ofta mindre skrämmande.
    • Bearbetning av traumat. Det här är kärnan i behandlingen. Du närmar dig minnet av händelsen i din takt, till exempel genom att berätta om den eller skriva om den, och arbetar med tankar som har fastnat, som skuld eller skam. Ni bestämmer tillsammans hur snabbt ni går fram.
    • Övningar mellan samtalen. Du övar på sådant du har undvikit, steg för steg. Har du varit med om en trafikolycka kan det betyda att du först åker en kort sträcka som passagerare och sedan gradvis kör själv igen.
    • Avslutning. Ni går igenom vad som har hjälpt och gör en plan för hur du ska hantera svåra perioder framöver.

    Det är vanligt att må lite sämre i början av bearbetningen, eftersom du närmar dig sådant du tidigare har undvikit.

    Det brukar gå över när behandlingen fortsätter. Samtalen kan ske på en mottagning eller via video. Du kan söka behandling via vårdcentralen, psykiatrin eller hos en privat vårdgivare.

    Hur lång tid tar behandlingen?

    En psykologisk behandling för PTSD omfattar ofta 8 till 12 samtal, ibland fler om det behövs. Totalt brukar behandlingen pågå från ett par månader upp till ett år, beroende på hur svåra besvären är och om du har varit med om ett eller flera trauman.

    En psykologisk behandling för PTSD omfattar ofta 8 till 12 samtal, ibland fler om det behövs. Totalt brukar behandlingen pågå från ett par månader upp till ett år, beroende på hur svåra besvären är och om du har varit med om ett eller flera trauman. Vid komplex PTSD används samma traumabehandling, och den behöver inte ta längre tid.

    Att leva med PTSD

    Att leva med PTSD kan påverka nästan alla delar av livet, eftersom rädslan och undvikandet styr vad du orkar och vågar göra.

    Många slutar med sådant som tidigare var viktigt, som att träffa vänner, resa eller gå till jobbet. Sömnbrist, irritation och känslan av att vara avstängd sliter också på relationer. Det är vanligt att PTSD leder till depression, och en del börjar använda alkohol eller droger för att stå ut.

    Utan behandling kan PTSD bli långvarig, och besvären kan sitta i under många år. Därför är det viktigt att söka hjälp även om det har gått lång tid sedan traumat. Läs mer om vad som kan hända vid obehandlad PTSD.

    Vad kan du göra själv vid PTSD?

    Det du gör själv kan inte ersätta behandling, men det kan göra vardagen lättare och ge kroppen bättre förutsättningar att återhämta sig.

    • Håll fast vid dina rutiner. Gå upp, ät och gå och lägg dig ungefär samma tider varje dag. Rutiner ger en känsla av trygghet och förutsägbarhet när mycket annat känns kaotiskt.
    • Ta hand om kroppen. Rör på dig regelbundet, ät varierat och försök att få tillräckligt med sömn. Fysisk aktivitet kan också hjälpa kroppen att varva ner när den är på helspänn.
    • Var försiktig med alkohol och droger. De kan dämpa minnena tillfälligt, men gör det svårare att bearbeta det du har varit med om och kan förvärra både sömn och ångest på sikt.
    • Dra dig inte undan. Försök att fortsätta träffa människor du känner dig trygg med, även om du inte vill prata om traumat. Socialt stöd är en av de viktigaste skyddsfaktorerna.
    • Gör en andningsövning när ångesten kommer. Andas in genom näsan, andas ut långsamt genom munnen och vänta sedan medan du räknar till fyra innan nästa andetag. Fortsätt i ungefär tio minuter. Övningen hjälper kroppen att lugna ner sig.
    • Sök stöd hos andra i samma situation. Det kan vara en lättnad att prata med andra som har varit med om liknande saker, till exempel i en stödgrupp eller via en organisation för brottsoffer.

    PTSD hos barn

    Barn kan också få PTSD, och symtomen tar sig ofta andra uttryck än hos vuxna. Ungefär var sjätte barn eller ung som har utsatts för trauma utvecklar PTSD.

    De allra flesta barn som varit med om något svårt återhämtar sig däremot av sig själva, särskilt om de får stöd från vuxna i sin närhet.

    Så här kan PTSD märkas hos barn:

    • Rädsla för att skiljas från föräldern. Barnet blir klängigt och oroligt, vill inte gå till förskolan eller sova själv och har svårt att släppa taget om den vuxna.
    • Tillbakagång i utvecklingen. Barnet tappar förmågor det tidigare har haft, till exempel att hålla sig torrt på natten, eller börjar prata som ett yngre barn.
    • Lekar som upprepar traumat. Barnet leker samma lek om och om igen, där det som hänt spelas upp, till exempel en krock med leksaksbilar eller att en docka blir slagen.
    • Kroppsliga besvär. Barnet klagar ofta på ont i magen eller huvudet utan att det finns någon kroppslig förklaring.
    • Irritation och koncentrationssvårigheter. Äldre barn kan få utbrott, ha svårt att fokusera i skolan eller dra sig undan från kompisar och aktiviteter.

    Barn kan ibland verka mindre påverkade än de egentligen är, eftersom de inte alltid kan sätta ord på hur de mår. Traumafokuserad KBT kan hjälpa barn från ungefär sju års ålder.

    Att vara närstående till någon med PTSD

    Som närstående kan du göra stor skillnad genom att vara ett tryggt stöd, utan att pressa personen att prata eller bli frisk snabbare.

    • Lyssna när personen vill prata. Låt hen berätta i sin egen takt, även om berättelsen upprepas flera gånger. Att få sätta ord på det som hänt är en del av bearbetningen.
    • Pressa inte. Tvinga inte fram samtal om traumat innan personen är redo. Visa istället att du finns där när hen vill.
    • Ta inte irritationen personligt. Utbrott och kort tålamod är vanliga symtom vid PTSD och handlar sällan om dig.
    • Hjälp till att söka vård. Det kan kännas övermäktigt att ta kontakt med vården. Du kan erbjuda dig att boka en tid eller följa med till första besöket.
    • Ta hand om dig själv. Det är tungt att stötta någon med PTSD under lång tid. Se till att du har egen tid och någon att prata med, och sök gärna hjälp för din egen del om du själv mår dåligt.

    När bör du söka hjälp för PTSD?

    Sök hjälp om du har haft besvär i mer än en månad efter en svår händelse, eller om besvären gör det svårt att arbeta, sova eller umgås med andra.

    Det är aldrig för sent att söka hjälp, även om traumat ligger långt tillbaka i tiden.

    Du kan vända dig till en vårdcentral eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Är du under 25 år kan du också kontakta en ungdomsmottagning.

    Ring 1177 om du vill ha råd om vart du ska vända dig. Om du har blivit utsatt för våld och behöver skydd kan socialtjänsten hjälpa dig.

    Ring 112 eller sök vård direkt på en psykiatrisk akutmottagning om du mår så dåligt att du inte står ut, eller om du har tankar på att ta ditt liv.

    Hur kan Svea KBT hjälpa dig?

    Hos Svea KBT kan du få traumafokuserad behandling hos en legitimerad psykolog. Behandlingen anpassas efter vad du har varit med om och vilka besvär du har, och du är med och bestämmer takten. Om du är osäker på vilken hjälp du behöver kan du börja med en gratis konsultation, där du får svar på dina frågor och en rekommendation om nästa steg.

    Gratis konsultation

    1. 1177 (2022). Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Granskad av Maria Bragesjö, psykolog.
    2. Hjärnfonden (2026). PTSD – posttraumatiskt stressyndrom.
    3. SBU. Fakta om PTSD. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering.
    4. Vård och insats (2025). Behandling vid posttraumatiskt stressyndrom hos vuxna. Nationella vård- och insatsprogram.
    5. Vård och insats (2025). Läkemedelsbehandling vid posttraumatiskt stressyndrom hos vuxna. Nationella vård- och insatsprogram.