Borderline, eller emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS), är ett psykiatriskt tillstånd med intensiva känslosvängningar, instabil självbild och svårigheter i relationer. Diagnosen ställs efter en strukturerad utredning och psykoterapi är en effektiv behandling som hjälper de flesta.
Borderline (EIPS)
Borderline, eller emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS), är ett psykiatriskt tillstånd med snabbt växlande starka känslor, instabil självbild och svårigheter i nära relationer. Diagnosen ställs efter en strukturerad utredning, och psykoterapi minskar besvären för de flesta.
Vad är borderline (EIPS)?
Borderline är ett personlighetssyndrom som präglas av starka och snabbt växlande känslor, instabil självbild och återkommande svårigheter i nära relationer.
Begreppen kring tillståndet blandas ofta ihop. Borderline är den äldre benämningen, emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS) är den svenska diagnosbeteckningen och borderline personality disorder (BPD) är den internationella benämningen.
Det handlar om samma tillstånd. Personlighetssyndrom är den term som används i dag, även om personlighetsstörning fortfarande förekommer i äldre texter.
EIPS beskriver hur en person fungerar över tid, bland annat hur känslor regleras, hur självbilden fungerar och hur relationer påverkas. Det handlar alltså om ett mer varaktigt mönster än en tillfällig period av att må dåligt.
I vården får fler kvinnor än män diagnosen EIPS. I en svensk registerstudie hade 1,1 procent av kvinnorna och 0,2 procent av männen en registrerad diagnos.
Skillnaden mellan könen är mindre tydlig i befolkningsstudier, och forskning pekar på att både diagnostik och hur olika symtom uttrycks kan påverka vilka som får diagnosen. (Skoglund et al., 2021; Huo et al., 2026)
Symtom vid borderline
Symtomen vid borderline delas in i nio områden som rör känslor, självbild, impulsivitet och relationer. Vilka symtom du har och hur starkt de påverkar dig varierar kraftigt, och ingen har alla nio. Eftersom diagnosen kräver minst fem av dem kan två personer med samma diagnos ha ganska olika svårigheter.
| Symtom | Beskrivning |
|---|---|
| Intensiv rädsla för att bli lämnad | Även små tecken på avstånd, som ett obesvarat meddelande, kan väcka stark oro. Du gör stora ansträngningar för att undvika att bli övergiven, verkligt eller föreställt. |
| Instabila relationer | Relationer växlar mellan stark beundran och djup besvikelse. Någon du såg upp till i går kan kännas svekfull i dag. |
| Instabil självbild | Bilden av vem du är kan skifta över tid och mellan olika sammanhang. Mål, värderingar och uppfattningen om dig själv kan förändras, vilket kan göra det svårt att känna en stabil bild av vem du är. |
| Impulsivitet | Impulsiva handlingar inom minst två områden som kan skada dig, till exempel pengar, sex, alkohol eller droger, hetsätning eller riskfylld bilkörning. |
| Självskadebeteende och självmordstankar | Återkommande självskadebeteende eller suicidalt beteende, till exempel självmordshandlingar eller hot om självmord. Självskada kan förekomma som ett sätt att hantera mycket starka känslor. |
| Snabba känslosvängningar | Stämningsläget kan svänga snabbt och starkt, ofta inom några timmar och sällan längre än ett par dagar. Reaktionerna kan komma efter något som hänt eller upplevs i stunden. |
| Kronisk tomhetskänsla | En ihållande inre tomhet som finns kvar även när du har sällskap och saker att göra. |
| Intensiv ilska | Stark ilska kan komma snabbt och vara svår att kontrollera när den väl har börjat. Det kan handla om återkommande vredesutbrott eller en ilska som ligger kvar under längre perioder. |
| Overklighetskänslor och misstänksamhet | Under stark stress kan du känna dig avskild från dig själv eller omgivningen, eller tillfälligt misstro personer som står dig nära. |
Hos vuxna syns symtomen tydligast i det som kräver uthållighet över tid: narbetsrelationer, långa parrelationer och föräldraskap. Hos kvinnor uppmärksammas oftare svängande känslor och självskada, medan män med samma tillstånd oftare söker vård för ilska, konflikter eller alkohol och droger. Det är en av förklaringarna till att fler kvinnor än män får diagnosen.
Vad är tyst borderline och högfungerande borderline?
Tyst borderline och högfungerande borderline är inte egna diagnoser, utan informella begrepp som används för att beskriva olika sätt som EIPS kan komma till uttryck. Personer som beskrivs på det sättet kan ha samma grundläggande svårigheter som andra med EIPS, men symtomen kan vara mindre synliga för omgivningen.
Vid tyst borderline riktas känslorna ofta mer inåt. Det kan innebära stark självkritik, skuld, att du drar dig undan eller har svårt att uttrycka dina behov. Ilska och frustration kan i stället vändas mot dig själv.
Vid högfungerande borderline kan du fungera väl utåt, till exempel på arbetet, i studier eller med praktiska uppgifter, samtidigt som du har betydande svårigheter med känslor, självbild eller relationer. Eftersom problemen inte alltid syns utåt kan de vara svårare för andra att upptäcka och ibland tolkas som exempelvis depression, stress eller utmattning.
Vad orsakar borderline?
Borderline utvecklas sannolikt genom ett samspel mellan genetiska faktorer, medfödd känslomässig sårbarhet och miljöfaktorer.
Traumatiska erfarenheter och svåra uppväxtförhållanden är vanligare bland personer med EIPS, men de är varken nödvändiga eller tillräckliga för att utveckla tillståndet. Det finns alltså ingen enskild orsak som förklarar varför en person får borderline.
Är borderline ärftligt?
Delvis. En svensk registerstudie uppskattade ärftligheten för EIPS till cirka 46 procent, medan resten av variationen förklarades av miljöfaktorer som är unika för individen (Skoglund et al., 2021).
Helsyskon till en person med diagnosen hade knappt fem gånger högre risk att själva få diagnosen än personer i den övriga befolkningen.
Ärftlighet betyder inte att du ärver borderline direkt från en förälder. Det handlar snarare om att vissa genetiska egenskaper kan öka sårbarheten för att utveckla svårigheter med exempelvis känsloreglering och impulskontroll. Hur denna sårbarhet utvecklas påverkas också av miljön och andra erfarenheter under livet.
Föds man med borderline?
Nej, man föds inte med den färdiga diagnosen. Däremot kan man födas med egenskaper som innebär en ökad känslomässig sårbarhet, till exempel att känslor reagerar snabbt eller blir starka.
Sådana egenskaper är inte samma sak som EIPS, utan kan utvecklas på olika sätt beroende på individens förutsättningar och miljö.
Så ställs diagnosen EIPS
Diagnosen EIPS ställs efter en klinisk bedömning där vårdpersonal går igenom symtom, hur länge svårigheterna har funnits och hur de påverkar olika delar av livet.
När DSM-5 används som diagnostiskt stöd krävs minst fem av nio kriterier för borderline personlighetssyndrom. Kriterierna beskriver bland annat svårigheter med känsloreglering, självbild, relationer och impulskontroll.
Att fem kriterier krävs betyder inte att en person automatiskt får diagnosen så fort fem symtom finns. Bedömningen behöver också ta hänsyn till om mönstret är varaktigt, förekommer i olika sammanhang och bättre förklaras av något annat tillstånd.
Hur går en utredning till?
Utredningen består av samtal och strukturerade eller semistrukturerade frågor om symtomen och hur de har utvecklats över tid. Bedömaren kan också undersöka andra psykiska tillstånd och problem, eftersom exempelvis depression, ångest, ADHD och substansbruk kan förekomma samtidigt och påverka både symtombilden och behandlingen.
I vissa verksamheter används strukturerade diagnostiska intervjuer som stöd bedömningen. Ett sådant verktyg är SCID-5-PD, som används för att systematiskt bedöma personlighetsdiagnoser enligt DSM-5. Diagnostiska instrument är dock hjälpmedel och ska inte ensamma avgöra diagnosen.
Kan man göra ett självtest för borderline?
Ett självtest kan ge en uppfattning om hur väl dina besvär liknar vanliga symtom vid EIPS, men kan inte ersätta en professionell bedömning. Om du känner igen dig i många av symtomen och de påverkar din vardag eller dina relationer kan det vara en anledning att söka vård för en bedömning.
Borderline och bipolär sjukdom, ADHD och autism
EIPS kan ha symtom som överlappar med bland annat bipolär sjukdom, ADHD och autism. Det kan därför ibland vara svårt att skilja tillstånden åt, särskilt när det gäller känsloreglering, impulsivitet och relationer.
En viktig skillnad är bland annat hur symtomen utvecklas över tid, i vilka situationer de uppstår och vilka andra svårigheter som finns.
- Borderline och bipolär sjukdom
Vid EIPS kan känslorna skifta snabbt, ofta inom några timmar eller dagar, och förändringarna kan hänga samman med situationer och relationer. Vid bipolär sjukdom kommer förändringarna i stället i tydligare episoder av depression, hypomani eller mani.
En hypoman episod varar minst fyra dagar och en egentlig depression minst två veckor. Vid mani är symtomen mer uttalade och varar minst en vecka, eller kortare om tillståndet kräver sjukhusvård.
EIPS och bipolär sjukdom kan också förekomma samtidigt, så en person kan ha båda diagnoserna.
- Borderline och ADHD
EIPS och ADHD kan båda innebära impulsivitet, känslomässig instabilitet och svårigheter att reglera känslor.
ADHD är däremot ett neuropsykiatriskt tillstånd där svårigheter med uppmärksamhet, impulskontroll och aktivitetsnivå har funnits sedan barndomen och märks i flera sammanhang. Vid EIPS står i stället bland annat instabil självbild, stark rädsla för övergivenhet och återkommande svårigheter i nära relationer i centrum.
ADHD och EIPS kan också förekomma samtidigt. Forskning visar en tydlig överlappning mellan tillstånden, men hur vanligt det är varierar beroende på studie och hur diagnoserna bedöms.
- Borderline och autism
EIPS och autism kan överlappa när det gäller exempelvis sociala svårigheter och känsloreglering.
Vid autism finns samtidigt ett varaktigt mönster av svårigheter med social kommunikation och samspel, tillsammans med begränsade eller repetitiva beteenden, intressen eller behov av förutsägbarhet. Vid EIPS är känslomässig instabilitet, självbild, impulsivitet och relationer mer centrala.
Tillstånden kan också förekomma samtidigt. En systematisk översikt och metaanalys fann dock lägre och mer varierande förekomst av överlappning än vad enskilda studier har rapporterat, och underlaget är fortfarande begränsat.
- Samsjuklighet
EIPS förekommer ofta tillsammans med andra psykiska tillstånd, bland annat depression, ångestsyndrom och substansbruk. Även ADHD, autism och bipolär sjukdom kan förekomma samtidigt. Därför är det viktigt att en utredning inte bara fokuserar på EIPS, utan också undersöker andra symtom och diagnoser som kan påverka behandlingen.
Behandling vid borderline
Psykoterapi är förstahandsbehandling vid borderline. Forskning visar att psykoterapi kan minska symtomens svårighetsgrad och förbättra funktionen, även om effekten varierar mellan olika behandlingar och personer. Dialektisk beteendeterapi (DBT) och mentaliseringsbaserad terapi (MBT) är två psykoterapiformer som används vid EIPS.
DBT – dialektisk beteendeterapi
DBT kombinerar individualterapi med färdighetsträning i grupp och är särskilt inriktad på att hantera starka känslor, impulsivitet och självskadebeteende. Färdighetsträningen omfattar bland annat känsloreglering, medveten närvaro, att stå ut i kris och relationsfärdigheter.
Du får träna på konkreta strategier för att känna igen vad som händer när känslorna blir starka och välja handlingar som inte förvärrar situationen.
MBT och mindfulness
Mentaliseringsbaserad terapi (MBT) tränar förmågan att förstå vad som händer i ditt eget och andras inre, särskilt när känslorna blir starka. Behandlingen kan bland annat hjälpa dig att tolka andras beteenden och avsikter på ett mer nyanserat sätt och att förstå dina egna reaktioner. Det kan i sin tur göra det lättare att hantera relationer och konflikter.
Mindfulness, , eller medveten närvaro, ingår bland annat i DBT. Träningen går ut på att lägga märke till tankar, känslor och kroppsliga reaktioner utan att automatiskt agera på dem. På så sätt kan du skapa ett större utrymme mellan känslan och det du gör.
Läkemedel vid borderline
Det finns inget läkemedel som specifikt behandlar EIPS. Läkemedel kan däremot användas vid vissa samtidiga tillstånd eller symtom, exempelvis depression, ångest eller sömnsvårigheter. Behandlingen behöver då anpassas efter personens övriga besvär och riktas inte mot EIPS som helhet.
Kan man bli frisk från borderline?
Ja, många får betydligt mindre besvär med tiden och en del uppfyller inte längre kriterierna för diagnosen. I långtidsstudier har en stor andel personer med EIPS nått perioder av symtomfrihet, medan full återhämtning med både symtomfrihet och fungerande arbete och relationer kan ta längre tid.
Förbättring kan ske både med behandling och över tid, och återhämtningen ser olika ut för olika personer.
Vad kan du göra själv?
Självhjälp kan vara ett viktigt komplement till behandling vid EIPS. Det kan bland annat handla om att lära känna dina egna mönster, skapa rutiner och hitta strategier för situationer där känslorna blir starka.
- Lär känna dina mönster.
Försök lägga märke till vad som brukar hända innan du blir överväldigad. Det kan till exempel vara vissa situationer, tankar, relationer eller kroppsliga signaler. Att upptäcka mönstren kan göra det lättare att agera tidigare, innan känslorna hunnit bli för starka.
- Ta en paus när känslorna blir intensiva.
Om du märker att du är på väg att reagera impulsivt kan det hjälpa att vänta en stund innan du skickar ett meddelande, fattar ett beslut eller tar upp en konflikt. Försök först få ner stressnivån och återkom till situationen när det känns lättare att tänka.
- Ta hand om grundläggande behov.
Regelbunden sömn, mat, fysisk aktivitet och återhämtning kan göra det lättare att hantera stress och starka känslor. Om du har sömnproblem kan regelbundna sovtider och en lugn kvällsrutin vara en bra början.
- Skriv ner vad som hjälper.
Du kan göra en enkel plan för vad du behöver när du mår sämre, vilka personer du kan kontakta och vilka strategier som brukar hjälpa dig. En sådan plan kan vara särskilt värdefull om du ibland hamnar i kris.
- Sök hjälp när du behöver det.
Självhjälp ersätter inte behandling. Om besvären påverkar vardagen, relationerna eller din säkerhet är det viktigt att söka professionell hjälp. Vid akut risk att skada dig själv eller någon annan ska du söka akut vård.
Relationer, konflikter och sexualitet
EIPS kan påverka nära relationer, bland annat genom stark rädsla för att bli övergiven, känslomässig instabilitet och svårigheter att tolka situationer när känslorna blir starka. Relationer kan därför upplevas som intensiva och förändras snabbt, särskilt när du känner dig osäker på vad den andra personen känner eller vill.
Varför blir konflikterna så intensiva?
När känslorna blir starka kan det bli svårare att tolka andra människors avsikter och att se en situation ur flera perspektiv samtidigt. Ett neutralt beteende kan då uppfattas som avvisande eller som ett tecken på att någon är på väg att lämna dig. Det kan i sin tur förstärka känslorna och göra konflikten mer intensiv.
Har personer med borderline empati?
Ja, personer med EIPS kan ha god förmåga att uppfatta och förstå andras känslor. Den förmågan kan däremot påverkas när de egna känslorna blir mycket starka. Det betyder inte att empatin försvinner, utan att det kan bli svårare att använda den i stunden.
Kan personer med borderline älska?
Ja, personer med EIPS kan känna kärlek, närhet och stark anknytning precis som andra. Samtidigt kan rädsla för att bli övergiven och osäkerhet i relationen göra nära relationer mer känslomässigt krävande.
Borderline och sexualitet
Sexualitet och sexuellt beteende kan påverkas av EIPS, men det ser olika ut från person till person. Vissa kan ha ett mer impulsivt sexuellt beteende, medan andra kan undvika sex eller ha perioder med förändrad sexlust. För en del kan sex vara nära kopplat till känslor av närhet, bekräftelse eller rädsla för att bli övergiven.
Att vara anhörig till någon med borderline
Att vara nära någon med EIPS kan ibland vara känslomässigt krävande. När känslorna är mycket starka kan det hjälpa att sänka tempot, hålla rösten lugn och bekräfta känslan innan ni försöker lösa själva konflikten. Det är ofta lättare att prata om vad som faktiskt har hänt när känslorna har blivit mindre intensiva.
| Skaffa kunskap om tillståndet. | Ju mer du förstår om EIPS, desto lättare kan det bli att skilja personens starka reaktion från dig själv och situationen. |
| Bekräfta känslan, inte påståendet. | Du kan visa att du förstår att personen har det svårt utan att behöva hålla med om hur situationen tolkas. Till exempel: ”Jag hör att du är väldigt ledsen och rädd just nu.” |
| Sätt tydliga gränser. | Var konkret med vad du kan och inte kan göra, och försök hålla fast vid det du har sagt. Att sätta gränser betyder inte att du överger personen. |
| Var så förutsägbar du kan. | Om du säger att du ska höra av dig senare, försök att göra det. Tydlighet och förutsägbarhet kan göra situationer lättare att hantera. |
| Ta hand om dig själv. | Egen sömn, egna relationer och tid för återhämtning är viktigt för att du ska orka vara anhörig över tid. |
| Sök stöd hos andra. | Anhörigföreningar, stödgrupper och professionellt stöd kan ge både kunskap och möjlighet att prata med andra som befinner sig i liknande situationer. |
| Se personen bortom diagnosen. | EIPS beskriver vissa svårigheter, men är inte hela personen. Fortsätt därför att prata om sådant som inte handlar om diagnosen eller måendet. |
Viktigt: Om personen uttrycker självmordstankar eller riskerar att skada sig själv behöver du ta det på allvar och söka professionell hjälp.
Vid akut fara, ring 112.