Hur barnpsykologen hjälpte Livia och hennes mamma

I den här artikeln kan du läsa hur om vår Barnpsykolog Malin hjälpte 7-åriga Livia och hennes mamma att komma tillrätta med problem de hade i sin familj. Du kan läsa hur en barnpsykolog arbetar och få en bättre förståelse för hur det är att träffa en av våra psykologer på Svea KBT.
Psykolog Malin Blide

Författare

Leg. Psykolog Malin Blide

Malin Blide är leg. Psykolog sedan 2016 och arbetar på vår mottagning i Göteborg med behandling av barn och vuxna . Hon har stor erfarenhet inom KBT och ACT.

Bakgrund

Livia som är 7 år gammal kommer tillsammans med sin mamma till vår mottagning i Göteborg för att träffa mig som barnpsykolog och berätta om ett problem som hon har. Livia tycker det är jättejobbigt att vara utan sin mamma. På kvällarna börjar hon oroa sig inför att behöva gå till skolan dagen efter och mornar är också jobbiga. Vid avlämningen på skolan när de ska säga “hej då” börjar hon oftast gråta och vill inte släppa taget om sin mamma.

Hela den här situationen börjar bli väldigt jobbigt för familjen. Livia är ledsen och mamma är både ledsen och orolig över vad problemen beror på. Under de första samtalen växlar jag mellan att prata med både Livia och mamma tillsammans och med mamma ensam. Jag förklarar för mamma att med små barn jobbar man ofta mest genom föräldrarna för att få till förändring men att Livia så klart också ska vara delaktig i så stor utsträckning hon är mogen för.

Mamma berättar att Livia alltid varit lite ängslig. Hon har hållit sig nära föräldrarna och varit ganska blyg, även för nära släktingar som mormor och morfar. Att sova borta har inte fungerat. Det har inte hänt något ovanligt eller traumatiskt i hennes liv, hon är bara en orolig själ. Mamma kan själv känna igen sig i det för hon har också lätt att oroa sig och hon känner ett starkt obehag och en beskyddarinstinkt när Livia blir ledsen.

Situationen hemma

Även hemma är Livia orolig.  Hon vill inte vara ensam i ett rum utan följer efter mamma och sitter alltid nära henne och leker istället för inne på sitt rum. Hon vill inte att någon ska stänga dörren till toaletten och hon tycker inte om mörker. Hon brukar somna i sin egen säng men kommer in till mamma nästan varje natt. Livia berättar att hon egentligen vet att det inte är farligt att vara utan mamma men att det är som att hon har ett spöke i sitt huvud som börjar berätta läskiga historier för henne när hon är själv. Ibland tänker hon att mamma ska dö när de är på jobbet. Hon har hört om en annan mamma som dog i en bilolycka så hon tycker det känns läskigt när mamma åker bil.

Boka tid hos våra barnpsykologer

Våra barnpsykologer är empatiska och erfarna när det gäller barn och ungdomars problem inom hem och skola. Kontakta oss för att se hur vi kan hjälpa din familj.

Olivia E
Täby
Christoffer M
Stockholm city
Eva S
Södermalm
Julia L
Vasastan
Sara M
Kungsholmen
Viktoria M
Kungsholmen
Roland M
Göteborg
Andrea W
Södermalm
Malin B
Göteborg
Lovisa L
Uppsala
Maria C
Vasastan
Wendela W
Göteborg
Lina S
Vasastan
Petra N
Göteborg
Angelica N
Stockholm city
Andrea Ö
Göteborg
Jakob H
Vasastan
Matilda N
Östermalm
Martin S
Södermalm
Frida P
Solna
Liselotte S
Kungsholmen
Philippa K
Göteborg
Julia S
Kungsholmen
Susanna M
Solna
Jasmine P
Vasastan

Vi sätter upp gemensamma mål

Efter att jag pratat med dem båda två och fått veta mer om hur problemen utvecklats och hur mamma och Livia ser på saker och ting, gör vi tillsammans upp en lista över saker som Livia skulle vilja kunna göra om hon slapp vara rädd.

Hon vill kunna säga hejdå i skolan utan att gråta. Hon vill kunna leka på sitt rum, hon vill kunna leka hemma hos sin kompis som bor granne med dem och hon vill kunna vara med på pyjamasparty hemma hos en klasskompis. Mamma i sin tur vill att Livia ska kunna sova i sin egen säng hela natten och att hennes kvällar och mornar ska bli mindre oroliga så att mamma ska kunna slippa tjata så mycket för att de ska kunna komma iväg på morgonen.

Att lära sig nya mönster med KBT

När man ska lära sig något nytt behöver man börja enkelt och sedan göra det svårare och svårare. Man kan jämföra med att våga hoppa från högsta hopptornet, man går oftast inte direkt till översta höjden utan man börjar öva på att hoppa från bassängkanten. Vi pratar också om att man inte kan jobba med allt för många mål samtidigt. Därför väljer vi tillsammans ut varsitt av Livias och mammas mål och bestämmer att det första vi ska börja jobba med är att Livia ska kunna leka själv på sitt rum och att mornarna ska bli mindre tjatiga. Tekniken bakom de övningar vi använder är KBT eller vad som kallas kognitiv beteendeterapi. Med den här behandlingsformen får man lära sig nya beteendemönster och sätt att tänka som kan hjälpa dig att bryta gamla destruktiva mönster.

Vi börjar jobba med utmaningar

Innan Mamma och Livia börjar jobba på utmaningarna går jag som barnpsykolog igenom vilka olika känslor människor har och hur de brukar kännas i kroppen. Vi pratar om att alla känslor är en signal som är till för att hjälpa oss men att den signalen ibland blir lite för stark. För Livia har hennes rädslo- och orossignal blivit lite för stark och lite för lättriggad. Hon säger själv att det är som ett spöke i hennes huvud som skräms och det är en bra liknelse. Vi pratar om att Livia ska få öva sig på att besegra spöket och sluta vara rädd för det. Om hon inte blir rädd när de försöker skrämmas kommer hon inte behöva göra som det säger.

Vi utformar sedan en “trapp-plan” där vi gör en utmaningstrappa där den lättaste utmaningen är att leka 15 minuter i sitt rum med dörren öppen och mamma på samma våning. Och den svåraste utmaningen är att leka i 30 minuter på sitt rum när mamma är på nedervåningen. Mellan de
lägsta och högsta trappsteget gör vi successivt utmaningarna svårare och svårare och vi kommer överens om hur många gånger hon ska klara en viss utmaning innan hon går vidare till nästa steg. Livia tycker om att samla poäng och spara till belöningar, det har hon och mamma jobbat med när hon skulle lära sig att borsta tänderna själv, så vi utformar ett system där hon får poäng för varje utmaning hon klarar och kommer överens om vilka
belöningar hon kan tjäna ihop till.

När det gäller att minska tjatet på morgonen och oron på kvällen pratar jag och mamma en hel del på egen hand. Mammas oro och obehag inför Livias oros-reaktioner bidrar till att hon ofta frågar Livia hur hon mår, om allt är ok samt att hon vid minsta tecken på oro hos Livia släpper det hon har för händerna och försöker underhålla och lugna. Jag och mamma pratar om att omsorgen är mycket väl menad men att det till viss del signalerar till Livia att det faktiskt finns anledning till oro.

Mamma får därför i uppdrag att öva på ett par olika strategier för att hålla sin egen oro i schack inför Livia och på att inte direkt ta bort eller undvika triggande situationer då det leder till att Livia aldrig får en chans att utmana sig själv. Vad gäller mornarna går vi igenom de rutiner de nu har och väljer ut vilka saker de ska behålla för att öva på. Tex klä på sig framlagda kläder, äta frukost lagom länge och borsta tänderna med stöd. Vi väljer också ut vad mamma ska gå in och ta mer ansvar för. Det kan vara att välja ut kläder dagen innan och ta sig igenom olika övergångar mellan aktiviteter utan att fastna i lek eller vid tv:n.

Avslutningen

En efter en betar familjen tillsammans med mig som barnpsykologen av de mål som Livia och mamman har satt upp. Vissa av målen behövde inte ens behandlas specifikt eftersom Livia under behandlingens gång har utvecklat större mod vilket gjorde att vissa problem försvann. Livia tycker om att få komma och berätta om de framsteg hon gör och visa de belöningar hon fått. Mamma känner sig stärkt i sin förmåga att förmedla lugn till Livia och våga utmana henne trots att hon initialt inte vill.

Hon tycker också det varit hjälpsamt att träffa en barnpsykolog och lära sig att lägga upp utmaningstrappor så att hon och Livia tillsammans kan öva på nya färdigheter allt eftersom det behövs. Efter det här avslutades behandlingen eftersom familjen nu har de verktyg de behöver för att kunna hantera problem som kan uppstå i framtiden.

När är det dags att kontakta en barnpsykolog?

Det är aldrig för tidigt att kontakta en barnpsykolog om du misstänker att ditt barn inte mår bra eller har problem i sitt liv som du inte klarar av att hantera själv. Ibland kan det vara svårt att veta varför barnen mår dåligt, och det kan vara svårt för barnet att själv förstå vad det är som pågår i deras emotionella liv. Med hjälp av en barnpsykolog kan man få hjälp att hitta rätt i den emotionella labyrint som pågår under ett barns utveckling, och hitta konstruktiva och hälsosamma plattformar att stå på för att kunna fortsätta utvecklas i en riktning som gör att vi mår bra. Om du bor i Stockholm kan du träffa barnpsykolog på flera ställen. Läs mer här
Stockholm.
Södermalm.
Kungsholmen.
Täby.
Solna.