Hemmasittare – Barnpsykologen ger tips och råd

Hemmasittare innebär att barnet upplever en stark ångest och stress i samband med skolan och därför stannar hemma under en lång period. Barn som inte vill gå till skolan, skolvägran eller problematisk skolfrånvaro är idag ett vanligt förekommande problem i Sverige. I den här artikeln ger vår psykolog varningstecken och råd till dig som förälder.

Psykolog Malin Blide

Författare

Leg. Psykolog Malin Blide

Malin Blide är leg. Psykolog sedan 2016 och arbetar på vår mottagning i Göteborg med behandling av barn och vuxna . Hon har stor erfarenhet inom KBT och ACT.

Som förälder är det vanligt att känna sig handfallen och maktlös, samtidigt som en oro om barnets framtid kryper på. Det kan då vara svårt att behålla tålamodet och veta hur man ska göra för att hjälpa sitt barn. För att behandla hemmasittare – eller barn som inte vill gå till skolan, krävs oftast en gemensam insats från både föräldrar, skolan och vården för att se till att barnet kan känna sig trygg i skolmiljön igen.

Vi vet också att ju längre tid ett barn vägrar att gå till skolan, desto längre tid brukar det också ta för barnet att komma tillbaka till en normal skolgång. Var därför inte rädd att ta kontakt med oss eller skolan och vården om du är orolig för att ditt barn vägrar att gå till skolan och lider av skolångest. 

Varningstecken på att barnet kan vara hemmasittare

  • Ångest och oro inför att gå till skolan
  • Tårar på morgonen innan skolan
  • Frekventa klagomål av fysiska symtom
  • Överdriven ångest över att lämna föräldern
  • Undvikande av sociala aktiviteter
  • Kompisproblem
  • Ensamhet
  • Skuld-och skamkänslor
  • Irritabilitet
  • Barnet uttrycker höga krav i skolan som är svåra att uppnå
  • Barnet ändrar sin attityd till skolan, från att varit positivt inställd till att vara negativt inställd
  • Vägran att lämna hemmet
  • Sömnsvårigheter och trötthet
  • Oro över framtiden
  • Nedstämdhet eller depressiva symtom
  • Missköter sig i skolan
  • Skolsvårigheter
  • Betygen börjar svikta

7 Tips och råd till föräldrar med hemmasittande barn

Om ditt barn har skolångest och stannar hemma är det viktigt att ta reda på hur problemen ser ut, alltså varför barnet skolvägrar, och se till att barnet får det stöd den behöver. Det är alltid en god idé att vara proaktiv och ta tag i problemen direkt, men särskilt när det gäller skolångest. Ju längre tid barnet är hemma, desto högre kommer trösklarna för att komma ikapp med det sociala livet och skolarbetet att vara. Här får du 7 tips på vad du som förälder kan göra för att ge ditt barn stöd,

1. Hjälp till att skapa rutiner.

Många barn mår bättre av rutiner, framför allt i perioder av stress och oro. Att skapa en rutin för att gå upp, äta frukost och bära sig av till skolan kan minska stressen. Hälsosamma rutiner skapar en form av trygghet och gör att vi fungerar bättre mentalt. Framför allt är basen; fysisk aktivitet, sömn och mat grundläggande för vårt välmående. Hjälp barnet att gå och lägga sig i tid samt ha goda kvällsrutiner för att varva ned. Se till att barnet får i sig regelbundna måltider och uppmuntra till fysisk aktivitet.

2. Beröm de små framgångarna.

Notera och beröm även de minsta framstegen. Genom att vara positiv och uppmärksamma det som barnet gör bra, ökar chanserna till att det kommer att hända igen. Att endast uttrycka det som är negativt och skälla på barnet för att den vägrar gå till skolan, blir inte alltid effektivt utan kan leda till motsatt effekt. När barnet känner att det självständigt har klarat av någonting så kan det växa fram stolthet, nyfikenhet och glädje.

3. Ta hjälp av skolan.

Kontakta skolan och ha en regelbunden kontakt. Förklara vad som försiggår hemma med ditt barn och diskutera möjliga förklaringar till varför barnet inte vill gå till skolan. Har det förekommit kränkningar eller mobbning? Har barnet inlärningssvårigheter? Kan det vara någon form av social ångest, psykisk ohälsa eller något annat som ställer till det? Genom att diskutera kan ni hitta sätt att samarbeta på och skapa de bästa förutsättningarna för ditt barn. Våga stå på dig för att se till att barnet får det stöd som krävs.

4. Uppmuntra till aktiviteter med andra barn

Det kan kännas lättare att gå till skolan när man har ett tryggt, socialt umgänge. Försök uppmuntra barnet att umgås med andra vänner, gärna på fritiden. Kanske finns det något fritidsintresse som ditt barn tycker om? Lagsport, dans eller simning är exempel på situationer där ditt barn får möjlighet att finna nya vänskaper och fördjupa sina relationer. Om barnet utvecklar nära relationer med andra barn i sin omgivning kan det vara något som lockar barnet till att gå till skolan. Det sociala stödet är väldigt viktigt för vårt välmående och kan vara mycket skyddande i situationer när det exempelvis är svårt i skolan, och man kan finnas där för varandra.

5. Ta tid till att förstå ditt barn och dess problem

Det är viktigt att ta din tid med barnet och prata om vad den upplever är jobbigt med att gå till skolan. För att barnet ska känna att det är tryggt att öppna upp sig förutsätter det att du är lugn, lyssnar noga och bemöter barnet med ett icke-dömande förhållningssätt. Det ökar sannolikheten till en öppen dialog, där barnet upplever att det är okej att prata om sina problem utan att skämmas eller känna sig som en börda. Validera känslorna barnet upplever och ge det stöd som hen behöver. Dels förbättrar det kommunikation mellan er två, dels ger det dig som förälder en möjlighet att skapa en djupare förståelse över ditt barn.

Du kan även fråga hur du konkret kan hjälpa ditt barn på bästa sätt. Hur önskar den bli bemött? Är det något du kan göra som underlättar att ta sig till skolan? Är det något som varit elak i skolan? Finns det något annat som bekymrar barnet extra? Det kan exempelvis vara något där hemma som gör att barnet inte mår helt bra. Kanske har det varit många förändringar på sistone; flytt, nyfött syskon, ny skola? Att verkligen sätta sig in i ditt barns situation kan många möjligheter öppnas.

6. Spendera tid med ditt barn.

I stället för att hela tiden prata om skolan och fråga upp om hur det går – se till att även ha roliga stunder med ditt barn. Gör något som ni brukar göra tillsammans, eller hitta på något nytt. Vad tycker ditt barn om att göra? Vad skulle den uppskatta att få hitta på med just dig? Gör något kravlöst ihop som att gå och fika, baka tillsammans eller varför inte spela ett spel?
                 

7. Ge inte upp.

Ha tålamod. Det kan ta tid att få barnet att vilja gå till skolan igen – det är ingen quick fix. Ta hjälp av andra, stötta ditt barn och fortsätta vara hoppfull. Ibland kan ni behöva prova olika saker innan ni hittar vad som fungerar bra för just ditt barn. Ett bakslag är inget misslyckande – försök snarare se det som en del av processen. Se det lite som ett experiment där ni provar er fram, och utvärderar vad som fungerar bättre och sämre.

Boka tid hos våra barnpsykologer

Våra barnpsykologer är empatiska och erfarna när det gäller barn och ungdomars problem inom skola och hem. Kontakta oss för att se hur vi kan hjälpa din familj.

Andrea W
City – Hötorget
Liselotte S
Vasastan
Jakob H
Vasastan
Olivia E
Täby
Sara M
Kungsholmen
Viktoria M
Kungsholmen
Malin B
Göteborg
Lovisa L
Uppsala
Wendela W
Göteborg
Lina S
Vasastan
Christoffer M
Stockholm city
Petra N
Göteborg
Matilda N
Östermalm
Martin S
Södermalm
Julia S
Kungsholmen
Susanna M
Solna

Fallstudie om 15-åriga Anton som fick hjälp av vår Barnpsykolog

15-åriga Anton hade slutat gå till skolan. Han sa ofta till sina föräldrar att han var sjuk, eller att han helt enkelt vägrade att gå dit. I hemmet kunde Anton vara sur och butter och höll sig ofta på sitt rum. Antons föräldrar var mycket oroliga, dels för sitt barns mående, dels då det var dags för honom att välja gymnasium vilket han inte skulle kunna göra då hans skolvägran hade en stark negativ inverkan på hans betyg.

Anton vägrade prata med sina föräldrar om sin skolvägran, och efter ett besök hos sin husläkare började Anton få antidepressiv behandling. Det hände ingen skillnad, och Antons föräldrar blev alltmer oroliga för Anton och hans framtid. Efter ett tag tog Antons föräldrar kontakt med oss på Svea KBT. Anton vägrade till en början prata med barnpsykologen, men förklarade efter ett tag att han ville att det skulle bli som förr igen.

Psykologen tog kontakt med Antons skola och fick då höra att Anton tidigare varit ett utåtriktat och socialt barn, men därefter blivit alltmer tyst och tillbakadragen. Särskilt att prata inför andra var något som Anton hade fått allt svårare för. Det framkom att Anton hade fått alltmer social ångest under skolgången, och kände sig bedömd av sina kurskamrater och lärare. Han kände sig dum och att allt han försökte med blev fel. Hela skoldagarna blev till slut ett enda stort lidande för Anton.

Genom att föräldrar, skola och psykolog gemensamt skapade förutsättningar för att behandla Antons sociala ångest kunde han slutligen komma tillbaka till skolan, bygga upp sin dåliga självkänsla och fortsätta med sitt liv.

Skillnaden mellan hemmasittare och skolk

Det är skillnad på hemmasittare och vanligt skolk. Hemmasittare eller skolvägran handlar om att barnet inte vill gå till skolan på grund av rädsla, ångest eller andra anledningar som gör att skolan känns som en otrygg plats. Det är alltså inte samma sak som att skolka, där barnen fritt väljer att göra något annat än att gå till skolan. Om du har svårt att se om ditt barn skolkar eller är en s.k. hemmasittare kan du använda dig av ett antal tumregler som skiljer de olika beteendena.

Barn som är hemmasittare brukar vara orimligt rädda för skolan och att gå dit. De vänder sig ofta till dig som förälder och säger att de inte kan gå till skolan på grund av sjukdom eller dylika anledningar. De håller sig ofta till hemmet eftersom de känner sig trygga där.

Barn som skolkar väljer själva att inte gå dit, helt enkelt för att de inte vill. De brukar ofta strunta i skolan utan att nämna det för föräldrarna. Barnet kan även ha uppvisat andra beteenden som är problematiska, såsom återkommande dåligt uppförande, kriminalitet eller aggressivitet.

Vanliga orsaker till att barn blir hemmasittare

Hemmasittandet kan sätta igång i alla åldrar, men det är som vanligast vid 10-11 års ålder. Det händer lika ofta bland pojkar som flickor, och familjens socioekonomiska status spelar ingen roll. Det kan alltså hända vilket barn som helst, och det finns ett flertal olika anledningar till att barn inte vill gå till skolan. Några av dem är:

Eftersom barn som vägrar att gå till skolan sällan vill prata om sina besvär kan det vara svårt att på egen hand hitta orsakerna till att barnet inte vill gå till skolan. Var därför inte rädd för att ta kontakt med en barnpsykolog som kan hjälpa er att hitta rätt.

Hemmasittare i olika åldrar och orsaker

Livet förändras mycket och snabbt under barndomen. Vad som är viktigt för en 4-åring skiljer sig starkt från vad som är viktigt för en 14-åring. En 4-åring som inte vill gå till förskolan kan exempelvis känna stark separationsångest från sin familj, och kan därför inte känna sig trygg utan att ha mamma eller pappa i närheten.

En 14-åring har bättre förutsättningar för att förstå att familjen kommer vara kvar när skoldagen är slut, men lägger ofta större vikt vid att passa in socialt. Det finns alltså inte ett facit på varför ett barn inte vill gå till skolan, utan det behöver bedömas individuellt.

När bör du kontakta en barnpsykolog?

Om du märker att ditt barn börjar känna sig rädd för och undvika skolan är det alltid bra att kontakta professionell hjälp. Det är vanligt att barnet inledningsvis sätter sig emot att prata med en barnpsykolog, eftersom det känner skam och skuld för sitt hemmasittande och skolångest.

Om ditt barn sätter sig emot, eller om du är osäker på om ditt barn behöver hjälp, kan du ta kontakt med oss och vi kan träffa ditt barn för en förutsättningslös bedömning. Då får ditt barn en möjlighet att bli mer bekväm med situationen, och psykologen kan tydligt förklara på vilket sätt det kan vara hjälpsamt med behandling.

Om du har frågor innan du bokar en tid hos en psykolog går det alltid bra att ringa och diskutera din situation.
Läs mer om våra barnpsykologer i Stockholm.
Läs mer om våra barnpsykologer i Göteborg.
Läs mer om våra barnpsykologer i Uppsala.