Hemmasittare – Barnpsykologen ger tips och råd

Hemmasittare, barn som inte vill gå till skolan, skolvägran eller problematisk skolfrånvaro bland barn är idag ett vanligt förekommande problem i Sverige. Innebörden är att barnet upplever en stark ångest och stress i samband med skolan och därför stannar hemma under en lång period. Både som förälder och barn kan det vara utmattande om barnet börjar vägra att gå till skolan. 
Psykolog Malin Blide

Författare

Leg. Psykolog Malin Blide

Malin Blide är leg. Psykolog sedan 2016 och arbetar på vår mottagning i Göteborg med behandling av barn och vuxna . Hon har stor erfarenhet inom KBT och ACT.

Som förälder är det vanligt att känna sig handfallen och maktlös, samtidigt som en oro om barnets framtid kryper på. Det kan då vara svårt att behålla tålamodet och veta hur man ska göra för att hjälpa sitt barn. För att behandla hemmasittare – eller barn som inte vill gå till skolan, krävs oftast en gemensam insats från både föräldrar, skolan och vården för att se till att barnet kan känna sig trygg i skolmiljön igen. Vi vet också att ju längre tid ett barn vägrar att gå till skolan, desto längre tid brukar det också ta för barnet att komma tillbaka till en normal skolgång. Var därför inte rädd att ta kontakt med oss eller skolan och vården om du är orolig för att ditt barn vägrar att gå till skolan och lider av skolångest. 

Fallstudie om 15-åriga Anton som fick hjälp av vår Barnpsykolog

15-åriga Anton hade slutat gå till skolan. Han sa ofta till sina föräldrar att han var sjuk, eller att han helt enkelt vägrade att gå dit. I hemmet kunde Anton vara sur och butter och höll sig ofta på sitt rum. Antons föräldrar var mycket oroliga, dels för sitt barns mående, dels då det var dags för honom att välja gymnasium vilket han inte skulle kunna göra då hans skolvägran hade en stark negativ inverkan på hans betyg.

Anton vägrade prata med sina föräldrar om sin skolvägran, och efter ett besök hos sin husläkare började Anton få antidepressiv behandling. Det hände ingen skillnad, och Antons föräldrar blev alltmer oroliga för Anton och hans framtid. Efter ett tag tog Antons föräldrar kontakt med oss på Svea KBT. Anton vägrade till en början prata med barnpsykologen, men förklarade efter ett tag att han ville att det skulle bli som förr igen.

Psykologen tog kontakt med Antons skola och fick då höra att Anton tidigare varit ett utåtriktat och socialt barn, men därefter blivit alltmer tyst och tillbakadragen. Särskilt att prata inför andra var något som Anton hade fått allt svårare för. Det framkom att Anton hade fått alltmer social ångest under skolgången, och kände sig bedömd av sina kurskamrater och lärare. Han kände sig dum och att allt han försökte med blev fel. Hela skoldagarna blev till slut ett enda stort lidande för Anton.

Genom att föräldrar, skola och psykolog gemensamt skapade förutsättningar för att behandla Antons sociala ångest kunde han slutligen komma tillbaka till skolan, bygga upp sin dåliga självkänsla och fortsätta med sitt liv.

Boka tid hos våra barnpsykologer

Våra barnpsykologer är empatiska och erfarna när det gäller barn och ungdomars problem inom skola och hem. Kontakta oss för att se hur vi kan hjälpa din familj.

Olivia E
Täby
Christoffer M
Stockholm city
Eva S
Södermalm
Julia L
Vasastan
Sara M
Kungsholmen
Viktoria M
Kungsholmen
Roland M
Göteborg
Andrea W
Södermalm
Malin B
Göteborg
Lovisa L
Uppsala
Maria C
Vasastan
Wendela W
Göteborg
Lina S
Vasastan
Petra N
Göteborg
Angelica N
Stockholm city
Andrea Ö
Göteborg
Jakob H
Vasastan
Matilda N
Östermalm
Martin S
Södermalm
Frida P
Solna
Liselotte S
Kungsholmen
Philippa K
Göteborg
Julia S
Kungsholmen
Susanna M
Solna
Jasmine P
Vasastan

Vad är hemmasittande – skolvägran och hur kan jag identifiera det?

Det är skillnad med skolvägran och vanligt skolk. Skolvägran handlar om att barnet inte vill gå till skolan på grund av rädsla, ångest eller andra anledningar som gör att skolan känns som en otrygg plats. Det är alltså inte samma sak som att skolka, där barnen fritt väljer att göra något annat än att gå till skolan. Om du har svårt att se om ditt barn skolkar eller är en s.k. hemmasittare kan du använda dig av ett antal tumregler som skiljer de olika beteendena.

Barn som är hemmasittare brukar vara orimligt rädda för skolan och att gå dit. De vänder sig ofta till dig som förälder och säger att de inte kan gå till skolan på grund av sjukdom eller dylika anledningar. De håller sig ofta till hemmet eftersom de känner sig trygga där.

Barn som skolkar väljer själva att inte gå dit, helt enkelt för att de inte vill. De brukar ofta strunta i skolan utan att nämna det för föräldrarna. Barnet kan även ha uppvisat andra beteenden som är problematiska, såsom återkommande dåligt uppförande, kriminalitet eller aggressivitet.

Vanliga orsaker

Hemmasittandet kan sätta igång i alla åldrar, men det är som vanligast vid 10-11 års ålder. Det händer lika ofta bland pojkar som flickor, och familjens socioekonomiska status spelar ingen roll. Det kan alltså hända vilket barn som helst, och det finns ett flertal olika anledningar till att barn inte vill gå till skolan. Några av dem är:

Eftersom barn som vägrar att gå till skolan sällan vill prata om sina besvär kan det vara svårt att på egen hand hitta orsakerna till att barnet inte vill gå till skolan. Var därför inte rädd för att ta kontakt med en barnpsykolog som kan hjälpa er att hitta rätt.

Hemmasittare i olika åldrar och orsaker

Livet förändras mycket och snabbt under barndomen. Vad som är viktigt för en 4-åring skiljer sig starkt från vad som är viktigt för en 14-åring. En 4-åring som inte vill gå till förskolan kan exempelvis känna stark separationsångest från sin familj, och kan därför inte känna sig trygg utan att ha mamma eller pappa i närheten.

En 14-åring har bättre förutsättningar för att förstå att familjen kommer vara kvar när skoldagen är slut, men lägger ofta större vikt vid att passa in socialt. Det finns alltså inte ett facit på varför ett barn inte vill gå till skolan, utan det behöver bedömas individuellt.

Vad kan jag göra om mitt barn är hemmasittare med skolångest?

Om ditt barn har skolångest och stannar hemma är det viktigt att ta reda på hur problemen ser ut, alltså varför barnet skolvägrar, och se till att barnet får det stöd den behöver. Det är alltid en god idé att vara proaktiv och ta tag i problemen direkt, men särskilt när det gäller skolångest. Ju längre tid barnet är hemma, desto högre kommer trösklarna för att komma ikapp med det sociala livet och skolarbetet att vara.

Var därför inte rädd för att ta kontakt med oss, skolan och vården om du är orolig för att ditt barn inte vill gå till skolan. För många barn handlar ångesten i skolan över att de känner att de inte klarar av delar av skolgången, eller känner att de inte passar in. Då är det inte ovanligt att de känner skam och skuld över problemen, vilket gör det svårare för dem att berätta om sin situation för föräldrar eller lärare.

För småbarn som inte vill gå till dagis eller förskola kan det också handla om att de helt enkelt inte har ord för att beskriva vad som pågår inom dem. De vet alltså att de mår dåligt, men inte hur eller varför. I de lägena kan det vara bra om barnen får träffa en utomstående psykolog, som kan hjälpa dem att sätta ord på sina besvär

När bör du kontakta en barnpsykolog?

Om du märker att ditt barn börjar känna sig rädd för och undvika skolan är det alltid bra att kontakta professionell hjälp. Det är vanligt att barnet inledningsvis sätter sig emot att prata med en barnpsykolog, eftersom det känner skam och skuld för sitt hemmasittande och skolångest. Om ditt barn sätter sig emot, eller om du är osäker på om ditt barn behöver hjälp, kan du ta kontakt med oss och vi kan träffa ditt barn för en förutsättningslös bedömning. Då får ditt barn en möjlighet att bli mer bekväm med situationen, och psykologen kan tydligt förklara på vilket sätt det kan vara hjälpsamt med behandling. Om du har frågor innan du bokar en tid hos en psykolog går det alltid bra att ringa och diskutera din situation.
Läs mer om våra barnpsykologer i Stockholm
Läs mer om våra barnpsykologer i Göteborg
Som förälder kan det vara krävande att ha ett barn som vägrar gå till skolan. Det är omöjligt att kontrollera varje minut av våra barns liv, men det är lätt att känna sig otillräcklig. Därför är det viktigaste rådet att be om hjälp. Genom att barnet får stöd från flera håll, alltså skolan, familjen och vården, så ökar chanserna för att barnet kommer in i skolan på ett sunt och hållbart sätt (Källa)