Förlossningsrädsla är en stark och långvarig oro inför graviditet och förlossning som går långt bortom normal nervositet. Den kan behandlas effektivt genom samtalsterapi, kognitiv beteendeterapi och stöd från sjukvården, ofta redan under graviditeten.
Förlossningsrädsla
Förlossningsrädsla är en stark oro inför graviditet och förlossning som påverkar vardagen, kan störa sömnen och leda till att man undviker sådant som väcker rädsla. Rädslan kan finnas redan inför den första förlossningen eller uppstå efter en tidigare förlossning, och det går att få hjälp även sent i graviditeten.
Vad är förlossningsrädsla?
Förlossningsrädsla är en stark och ihållande oro inför graviditet och förlossning som påverkar tankar, känslor och vardag. Nästan alla känner viss nervositet inför att föda.
Men vid förlossningsrädsla kan oron bli så stark att den påverkar vardagen, stör sömnen eller leder till att man undviker sådant som väcker rädsla. Gränsen går alltså inte vid hur rädd man känner sig, utan vid hur mycket rädslan påverkar tillvaron.
Hur vanligt är förlossningsrädsla?
I en svensk studie med 1 635 gravida hade 15,8 procent en intensiv rädsla och 5,7 procent en mycket intensiv rädsla, vilket i studien motsvarade den nivå som definierades som tokofobi (Nieminen, Stephansson, 2009).
Rädslan finns inte bara hos den som ska föda. Även blivande medföräldrar kan uppleva stark oro inför förlossningen. I en svensk studie beskrev 194 män sin förlossningsrädsla.
Oron handlade bland annat om barnets hälsa och liv, den födandes hälsa och liv samt den egna eller partnerns förmåga och reaktioner. Även medföräldern kan därför behöva stöd och samtal inför förlossningen.
Primär och sekundär förlossningsrädsla
Skillnaden mellan primär och sekundär förlossningsrädsla ligger i om du har fött barn tidigare eller inte.
- Primär förlossningsrädsla
Rädsla hos den som inte har fött barn. Den kan bland annat bygga på andras berättelser, bilder i film och sociala medier och egna föreställningar om smärta och kontrollförlust. När man saknar egen erfarenhet kan föreställningar och oro få stort utrymme.
- Sekundär förlossningsrädsla
Rädsla efter en tidigare förlossning som upplevdes som skrämmande, smärtsam eller traumatisk. Minnesbilder och påminnelser från den tidigare förlossningen kan komma tillbaka under en ny graviditet och göra oron mer påtaglig.
En negativ tidigare förlossningsupplevelse är starkt förknippad med förlossningsrädsla vid en senare graviditet. I en norsk studie av 1 357 omföderskor var förlossningsrädsla betydligt vanligare bland dem som beskrev sin tidigare förlossning som negativ (Størksen, Garthus-Niegel, 2013).
Samtidigt betyder en jobbig förlossning inte att nästa blir likadan, eftersom varje förlossning kan se olika ut. För vissa kan rädslan därför finnas kvar eller väckas på nytt inför en senare graviditet.
Symtom på förlossningsrädsla
Förlossningsrädsla märks i tre spår samtidigt: i känslorna, i kroppen och i beteendet. De flesta känner igen sig i flera av dem, eftersom ångest sällan håller sig till ett område.
| Symtom | Så märks det |
|---|---|
| Påträngande tankar (känslomässigt) | Tankarna på förlossningen kommer oombedda och går inte att släppa. De handlar oftast om själva förloppet och om barnets hälsa. |
| Rädsla för att tappa kontrollen (känslomässigt) | Du oroar dig för att inte kunna styra över kroppen, situationen eller ditt eget beteende. Kontrollförlust är en av de vanligaste delrädslorna. |
| Oro och tvivel på den egna förmågan (känslomässigt) | Tvivel på den egna förmågan att klara förlossningen är vanligt vid stark förlossningsrädsla. Många drar sig därför för att berätta om den. |
| Hjärtklappning och andnöd (kroppsligt) | Hjärtat slår hårdare och snabbare, och andningen blir snabb och ytlig så att det känns som att luften inte räcker. |
| Yrsel, skakningar och svettningar (kroppsligt) | Kroppens larmsystem drar igång och kan ge darrningar, yrsel, svettningar och växlande värme- och köldkänslor. |
| Undvikande (beteendemässigt) | Du undviker att prata om förlossningen, skjuter på mödravårdsbesök eller hoppar över förberedelserna. Undvikandet dämpar obehaget för stunden men kan förstärka ångesten på sikt. |
| Ökat behov av stöd och bekräftelse (beteendemässigt) | Rädslan visar sig ibland som upprepade kontakter med barnmorska eller förlossning, och som en allmän oro som inte går att stilla med besked. |
| Undvikande av graviditet (beteendemässigt) | Vid stark rädsla kan du undvika att bli gravid alls. Andra planerar i stället förlossningen in i minsta detalj för att hålla kontrollen. |
Olika grader av förlossningsrädsla – från oro till tokofobi
Förlossningsrädsla kan vara olika stark och påverka vardagen i olika grad. Det viktiga är inte bara hur stark rädslan känns, utan hur mycket den påverkar vardagen och möjligheten att förbereda sig inför förlossningen.
- Lätt rädsla
Oro som går att hantera och som inte hindrar vardagen. Du tänker på förlossningen, men tankarna släpper igen. Information och samtal med barnmorskan kan vara tillräckligt stöd.
- Måttlig rädsla
Återkommande oroande tankar, sämre sömn och ett tydligt behov av extra stöd inför förlossningen. Rädslan färgar dagarna utan att styra dem helt.
- Svår rädsla
Rädslan tar stor plats och kan påverka vardagen, sömnen och förberedelserna inför förlossningen. För vissa kan den också leda till stark ångest eller panikkänslor.
Vad är tokofobi?
Tokofobi är en uttalad eller svår rädsla för graviditet och förlossning. Rädslan kan vara så stark att den påverkar vardagen och kan leda till att man undviker graviditet eller förlossning.
En systematisk översikt och meta-analys från 2017 uppskattade att omkring 14 procent av gravida hade tokofobi globalt. Samtidigt varierade definitionerna av tokofobi mycket mellan studierna, vilket gör att siffran bör tolkas med försiktighet. (O’Connell, Leahy-Warren, 2017).
Tokofobi kan göra att man undviker graviditet helt eller får stark oro inför en graviditet. Rädslan kan förekomma både hos personer som aldrig har varit gravida och efter en tidigare förlossning. Tokofobi kan behandlas med olika former av stöd och psykologisk behandling, bland annat KBT-baserade insatser.
Vad beror förlossningsrädsla på?
Förlossningsrädsla kan ha flera samverkande orsaker, och de vanligaste går att sortera i fem grupper.
Tidigare erfarenheter
En tidigare svår eller negativ förlossningsupplevelse kan vara en viktig faktor. I en norsk studie var förlossningsrädsla betydligt vanligare bland omföderskor som beskrev sin tidigare förlossning som negativ.
Även tidigare obstetriska komplikationer var förknippade med ökad risk för förlossningsrädsla (Størksen, Garthus-Niegel, 2013). Missfall och tidigare negativa vårdupplevelser kan också påverka.
Psykisk hälsa
Ångestsyndrom, depression och tidigare trauma kan vara förknippade med förlossningsrädsla. Sprutfobi och rädsla för sjukhus kan också bidra till oro inför vårdmiljön och själva förlossningen.
Berättelser och bilder
Skrämmande förlossningsberättelser från närstående, sociala medier och film kan påverka föreställningarna om hur en förlossning kan bli. Information och berättelser om förlossningar kan därför påverka hur man ser på den egna förlossningen.
Tankar om den egna förmågan
Tvivel på den egna förmågan att hantera smärtan, förlossningen eller situationen kan bidra till förlossningsrädsla. I den svenska studien av Eriksson och Westman (2006) var uppfattningen om den egna förmågan en faktor som skilde kvinnor med starkare rädsla från kvinnor med mindre rädsla.
Tidigare övergrepp eller kränkningar
Tidigare erfarenheter av övergrepp kan vara en faktor bakom förlossningsrädsla. Förstföderskor med erfarenhet av övergrepp i barndomen hade i en studie ungefär dubbelt så hög risk för svår förlossningsrädsla (Lukasse, Vangen, 2010). Undersökningar och annan kroppslig utsatthet kan också väcka minnen från tidigare erfarenheter.
Det krävs inte en tydlig eller specifik orsak för att få hjälp med förlossningsrädsla. Rädslan kan behöva tas på allvar oavsett vad den beror på eller hur den har uppstått.
Vanliga rädslor – och vad du kan veta om dem
Förlossningsrädsla är sällan en enda rädsla, utan flera konkreta rädslor som går att svara på var för sig.
- Rädd för smärtan
Smärtlindring finns i flera former: lustgas, ryggbedövning (EDA), bad, TENS och sterila kvaddlar. Du kan ändra dig under förlossningens gång, och det du bestämt i förväg är inte
bindande.
- Rädd för att förlora kontrollen
Flytta fokus till det som faktiskt går att styra. Andningen, vilka ställningar du använder, vem som är med i rummet och vad som står i ditt förlossningsbrev kan vara sådant du själv kan påverka, även när förloppet gör det du inte kan styra.
- Rädd för att spricka eller skadas
Bristningar är vanliga men oftast små. Enligt Socialstyrelsen får omkring 80 procent av förstföderskorna en ytlig bristning som läker bra, medan knappt 3 procent av alla som föder barn får en större bristning som omfattar ändtarmsmuskeln.
- Rädd för att dö, eller att barnet ska dö
Allvarliga komplikationer är mycket ovanliga i Sverige. Övervakning under förlossningen används bland annat för att upptäcka avvikelser hos den födande eller barnet.
- Rädd för akuta ingrepp
Sugklocka, klipp och akut kejsarsnitt görs när förlossningen behöver hjälp framåt eller när barnets mående kräver det. Omkring 20 procent av alla förlossningar i Sverige sker med kejsarsnitt. Drygt hälften är planerade och knappt hälften är akuta.
- Rädd för sjukhus, sprutor eller att bli lämnad ensam
Du kan be om ett studiebesök på förlossningen i förväg, så att rummen inte är okända när du kommer dit för att föda. Du kan också skriva i förlossningsbrevet om du har sprutfobi eller är rädd för att bli lämnad ensam, så att personalen känner till det.
Förlossningsrädsla och kejsarsnitt
Svår förlossningsrädsla kan vara en anledning till planerat kejsarsnitt. Beslutet fattas efter en individuell bedömning där man väger in rädslan, den medicinska situationen och förutsättningarna för förlossningen.
Du tar upp önskemålet med din barnmorska, som kan hjälpa dig vidare till en samtalsmottagning eller läkare. Där går ni igenom vad rädslan handlar om och vilka möjligheter som finns, exempelvis samtalsstöd och förlossningsplanering.
Läkaren väger sedan in olika faktorer, bland annat tidigare förlossningar och eventuella medicinska komplikationer, i bedömningen.
Många ändrar sig på vägen. Region Skånes riktlinje anger att ungefär hälften av dem som initialt önskar kejsarsnitt på grund av förlossningsrädsla ändrar sig efter stöd eller rådgivning.
Om önskemålet om kejsarsnitt kvarstår efter samtalen behöver det också tas på allvar. Syftet med stödet är att ge information om alternativen och hjälpa den gravida att fatta ett informerat beslut.
Var kan jag få hjälp med förlossningsrädsla?
Barnmorskemottagningen är oftast första steget. Där kan du berätta hur rädslan påverkar dig och få information och stöd. Vid behov kan barnmorskan hjälpa dig vidare till en särskild mottagning för förlossningsrädsla.
1. Barnmorskemottagningen
Berätta för din barnmorska hur rädslan påverkar dig, gärna tidigt i graviditeten. Barnmorskan ger information och samtalsstöd, och hjälper dig vidare om du behöver mer stöd.
2. Aurora eller motsvarande samtalsmottagning
På många håll finns en särskild mottagning för förlossningsrädsla, ofta kallad Auroramottagning. Där går barnmorska, och ibland läkare, igenom vad du är rädd för och gör en förlossningsplanering tillsammans med dig. Din medförälder får följa med.
3. Förlossningsplanering med läkare
Vid stark rädsla eller om det finns medicinska frågor kring förlossningen kan en läkarbedömning bli aktuell. Då går ni igenom din situation och vilka alternativ som finns inför förlossningen.
4. Psykologisk behandling
Om förlossningsrädslan hänger samman med exempelvis stark ångest, tidigare trauma eller andra psykiska besvär kan psykologisk behandling vara en del av hjälpen. KBT kan användas för att behandla ångest och rädsla.
Du kan också kontakta 1177 för sjukvårdsrådgivning om du är osäker på vart du ska vända dig.
Behandling av förlossningsrädsla
Behandling av förlossningsrädsla kan anpassas efter hur stark rädslan är och vad den handlar om. I en Cochrane-översikt av sju studier med 1 357 gravida fann man att icke-farmakologiska insatser sannolikt minskar antalet kejsarsnitt, medan effekten på själva rädslan var mer osäker (O’Connell, Khashan, 2021).
- Stödsamtal hos barnmorska -information om förlossningens förlopp, genomgång av vad just du är rädd för och en konkret plan inför förlossningen. Vid lättare rädsla kan samtal och stöd vara tillräckligt.
- KBT – kartlägger de tankar som håller rädslan vid liv, till exempel att kroppen ska gå sönder eller att ingen kommer att lyssna på dig. Du prövar sedan tankarna mot vad som faktiskt brukar hända, i stället för mot värsta tänkbara utfall. KBT har i nyare forskning visat lovande resultat för att minska förlossningsrädsla.
- Exponering – att stegvis närma sig det du undviker, i en ordning du bestämmer själv: läsa en saklig text, se en film, besöka förlossningsavdelningen. Exponering kan vara en del av psykologisk behandling när undvikande bidrar till att hålla rädslan vid liv.
- Bearbetning av tidigare förlossning – vid sekundär rädsla kan man gå igenom vad som hände under den tidigare förlossningen och bearbeta upplevelsen. Det kan vara en del av stödet när rädslan hänger samman med en tidigare negativ eller traumatisk förlossning.
- Psykoprofylax och andningsteknik – konkreta verktyg för att hantera smärta och hålla andningen lugn under värkarna. Tekniken övas i förväg så att den sitter när värkarbetet är igång.
- Doula eller kontinuerligt stöd – att ha samma person med sig hela förlossningen igenom, som känner till din rädsla och dina önskemål utan att du behöver upprepa dem vid varje skiftbyte.
Behandling kan fungera även sent i graviditeten, men ju tidigare du börjar desto mer tid finns för exponering och planering. Om rädslan finns kvar efter förlossningen kan det vara viktigt att söka hjälp även då, särskilt om den påverkar måendet eller vardagen.
Förlossningsrädsla kan också förekomma tillsammans med förlossningsdepression och annan psykisk ohälsa efter förlossningen.
Vad kan jag göra själv?
Egenvård hjälper framför allt genom att göra rädslan konkret och planerbar.
| Sätt ord på exakt vad du är rädd för | ”Rädd för förlossningen” går inte att göra något åt, men ”rädd för att bli lämnad ensam i ett rum” går att planera kring. Skriv ner de tre värsta scenarierna och ta med listan till barnmorskan. |
| Skriv ett förlossningsbrev | Ett kort dokument med dina önskemål och det du behöver från personalen. Då kan du slippa förklara dig mitt i värkarbetet. |
| Skaffa saklig kunskap om förlossningens faser | Läs om öppningsskede, utdrivningsskede och efterbördsskede från en pålitlig källa, och sätt en gräns för hur länge du söker. Sökandet i sig kan bli ett sätt att hålla oron vid liv. |
| Begränsa skrämmande berättelser | Tacka nej till andras dramatiska förlossningsberättelser och rensa flödet i sociala medier. Det du möter kan påverka din bild av vad som brukar hända. |
| Träna andning och avslappning | Gärna via en psykoprofylaxkurs, där du övar tekniken i lugn och ro innan du behöver den. |
| Prata med din partner eller medförälder | Var konkret om vad du behöver: att någon håller handen, att någon för din talan, att någon hämtar barnmorskan när du inte orkar be om det själv. |
| Sov, ät och rör på dig regelbundet | Att vara utvilad och ta hand om kroppen kan göra det lättare att hantera oro och stress. |
Egenvård kan vara hjälpsamt vid lättare oro. Vid stark förlossningsrädsla eller tokofobi är det bra att söka stöd från vården, eftersom det kan behövas mer stöd och planering än vad som går att ordna på egen hand.
Förlossningsrädsla, relationen och tiden efter
Förlossningsrädsla kan påverka relationen och göra det svårare att dela graviditeten och förberedelserna inför förlossningen. Medföräldern förstår inte alltid omfattningen, särskilt om rädslan mest visar sig som tystnad.
Det kan därför vara hjälpsamt att ta med medföräldern på samtal och vara tydlig med vilket stöd som behövs, både under graviditeten och i förlossningsrummet.
En skrämmande förlossningsupplevelse kan också ge kvarstående besvär efter förlossningen. Förlossningsrädsla under graviditeten har i studier varit förknippad med en ökad risk för depression efter förlossningen.
Hjälp finns även efteråt. Om rädslan eller besvär från förlossningen finns kvar efter födseln kan bearbetande samtal vara en del av hjälpen. Vid nedstämdhet som håller i sig kan du kontakta din barnmorska eller vårdcentral för att få hjälp att bedöma hur du mår.