• Svea KBT
• >
• Fakta
• >
• Trauma

Trauma – symtom – orsak – behandling

Trauma är när man har varit med om något väldigt jobbigt eller skrämmande som påverkar hur man mår. I den här artikeln får du veta vad trauma är, hur det kan kännas och vilka sätt som finns att få hjälp och må bättre igen. Om du har upplevet ett trauma och kämpar med psykiska besvär är du välkommen till våra psykologer på Svea KBT.

Vad är ett trauma?

Trauma är en psykisk skada som uppstår till följd av en överväldigande, livshotande eller djupt skrämmande händelse. Dessa svåra händelser kan inkludera fysiskt eller sexuellt våld, allvarliga olyckor, naturkatastrofer, krig eller tortyr.

När en person utsätts för trauma, aktiveras kroppens stressrespons, vilket kan leda till överväldigande känslor som blir svåra att hantera. Om dessa känslor och reaktioner kvarstår under en längre tid och påverkar individens dagliga funktion, kan det resultera i utvecklingen av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) eller andra psykiska besvär.

Trauma symtom

• Ont på olika ställen i kroppen.
• Sömnstörningar
• Negativ framtidsbild.
• Flashbacks.
• Intensiva känslor eller avtrubbning.
• Minskad lust för att äta och för den dagliga tillvaron.
• Upplevelser av kaos och meningslöshet
• Dödslängtan
• Känna sig annorlunda än andra.
• Undvikande.
• Missbruk
• Desperata handlingar
• Ständigt sökande
• Självmord

10 tips vid trauma

1. Sök professionell hjälp: Att prata med en psykolog eller terapeut som är specialiserad på traumabehandling kan vara en viktig del av läkningsprocessen.
2. Öva på självomhändertagande: Ta hand om din fysiska och emotionella hälsa genom att äta näringsrik mat, träna regelbundet och få tillräckligt med sömn.
3. Bygg ett stödsystem: Omge dig med vänner, familj eller stödgrupper som kan erbjuda emotionellt stöd och förståelse.
4. Öva på avslappningstekniker: Lär dig metoder som djupandning, meditation eller progressiv muskelavslappning för att hantera stress och ångest.
5. Uttryck dina känslor: Hitta sätt att uttrycka dina känslor, antingen genom att prata med någon du litar på, skriva i en dagbok eller ägna dig åt kreativa aktiviteter.
6. Undvik att isolera dig: Även om det kan vara frestande att dra sig undan, försök att hålla kontakten med andra och delta i aktiviteter som du tycker om.
7. Sätt realistiska mål: Fokusera på små, uppnåeliga mål för att bygga upp en känsla av kontroll och prestation i ditt liv.
8. Var tålmodig med dig själv: Läkningsprocessen tar tid, så var snäll och tålmodig med dig själv under resans gång.
9. Undvik negativa copingmekanismer: Försök att undvika att vända dig till alkohol, droger eller andra skadliga beteenden för att hantera dina känslor.
10. Utbilda dig själv: Lär dig mer om trauma och dess effekter för att bättre förstå dina upplevelser och hitta effektiva strategier för att hantera dem.

Kom ihåg att alla är olika, och vad som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Det viktigaste är att hitta de strategier som passar dig bäst och att söka hjälp när du behöver det.

Vad innebär det att vara traumatiserad?

Att vara traumatiserad är en komplex och djupgående upplevelse som kan ha långvariga effekter på en persons psykiska och emotionella välbefinnande. Trauma uppstår när en individ utsätts för en överväldigande händelse som överstiger deras förmåga att hantera och bearbeta det som inträffat. Traumatiserade personer kan uppleva symptom som påträngande minnen, mardrömmar, flashbacks, undvikande beteenden, emotionella svårigheter och förhöjd fysiologisk respons.

Trauma kan påverka en persons självbild, relationer och världssyn, vilket kan leda till känslor av skam, skuld eller misstro. Alla reagerar olika på trauma, och det finns inget ”rätt” eller ”fel” sätt att hantera dess effekter. Vissa personer kan uppleva symptom omedelbart, medan andra kan utveckla problem månader eller år senare.

Det är viktigt att söka stöd och behandling för att bearbeta traumatiska upplevelser och utveckla copingstrategier. Terapi, som kognitiv beteendeterapi eller EMDR, kan hjälpa traumatiserade individer att återuppbygga en känsla av trygghet och kontroll i sina liv, och därmed främja läkning och återhämtning.

Behandling av trauma

Traumabehandling utgår ofta ifrån kognitiv beteendeterapi (KBT). I KBT ingår det bland annat att öva på att känna igen triggers som kickar igång stressreaktioner, och hur dessa i sin tur påverkar våra beteenden. I KBT är det vanligt att man vid behandling av psykiska trauman gradvis exponeras för det som väcker ångest och obehag för att få kroppen och hjärnan att lära om.

Genom exponering och de nya erfarenheter som kommer av exponeringen, är förhoppningen att rädsla och ångest för vissa situationer ska avta. Man får även lära sig att hantera och stå ut med obehagliga känslor tills de går över. Exponeringen sker i klientens takt och exponering varvas med avslappning och information om hur kroppens reaktioner och signaler fungerar.

Det ingår även en del acceptans i bearbetningen av trauma med målet att personen ska kunna leva med det hen varit med om utan att det påverkar livskvaliteten negativt i framtiden.

Ytterligare en terapiform vid trauma kallas EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing). Vid denna terapi får klienten berätta om sina traumatiska minnen medan hen följer behandlarens fingerrörelse från vänster till höger. De parallella aktiviteterna, att berätta om traumat samtidigt som man följer behandlarens fingerrörelse, har visat sig minska obehagsupplevelsen i minnena.

Traumans olika faser

Många som upplever trauma eller någon typ av krisreaktion går igenom ett visst förlopp efter händelsen, även om orsakerna till krisreaktionerna varierar. Förloppet kan delas in i fyra faser. De är inte helt åtskilda och ibland uteblir någon av faserna. Inget reaktionsmönster är ”det rätta”.

Chockfasen

Under denna fas trycker individen bort verkligheten med all sin kraft. Det som hänt har inte ”tagits in”. Denna fas kan pågå från ett kort ögonblick till några dygn. Under chockfasen händer det att folk uppträder avvikande såsom att skrika, riva sina kläder, upprepa en mening gång på gång, ligga tyst och orörlig eller tala om likgiltigheter.

Reaktionsfasen

Denna fas tillsammans med chockfasen utgör den akuta krisen. Reaktionsfasen börjar när en individ har börjat ta in det som hänt och slutat blunda för verkligheten. Det är inte ovanligt att man försöker förneka verkligheten i denna fas och ta till försvar för att försöka bearbeta det som hänt. Försvar är psykiska reaktionssätt som har till uppgift att minska upplevelsen och medvetandet om hot och fara för en själv. Den som befinner sig i krisen försöker ofta i det här stadiet att finna mening i den kaotiska situationen genom att ställa sig frågan ”varför?”.

Bearbetningsfasen

Detta är skedet efter den akuta fasen och denna fas kan pågå i ett halvt eller ett år efter traumat. Karaktäristiskt för denna fas är att man börjar vända sig mer mot framtiden, gamla aktiviteter återupptas och man blir mer öppen för nya erfarenheter igen. Symtom och beteendestörningar som kommit till följd av traumat avtar undan för undan. Om man till exempel råkat ut för en kroppsskada är det i detta skede man börjar tänka på att leva med sitt handikapp samtidigt som inlärning av nya sociala roller börjar ske.

Nyorienteringsfasen

Det här är den sista fasen och den varar för resten av livet. Det som har hänt blir som ett ärr och en del av livet individen kommer att bära med sig. Ärret är dock inget som hindrar individen från att fortsätta leva sitt liv. Händelser i livet får olika betydelser i olika livsperioder och det är inte ovanligt att det känns lite extra på årsdagen av något, även om händelsen är bearbetad och man har gått vidare.

Exempel på traumatiska händelser

Många olika händelser kan orsaka trauman. Det är inte ovanligt att flera påfrestande saker händer på samma gång vilket gör att man i vissa lägen är mindre motståndskraftig, eller inte lika benägen att hantera den uppkomna situationen och sina reaktioner. Man blir kanske uppsagd samtidigt som en närstående dör. Här är några exempel på händelser som kan orsaka trauman.

• Närståendes död. Beroende på hur dödsfallet gick till och hur beroende man var av varandra i livet påverkar hur traumatiskt dödsfallet upplevs. Det kan till exempel handla om huruvida dödsfallet kommit plötsligt och oväntat, om den döde haft många plågor eller ångest före dödsfallet, eller om kroppen saknas. Det kan också finnas skuldkänslor kopplat till den närståendes död som gör upplevelsen värre, till exempel om man grälat före dödsfallet eller varit ansvarig för någon när en olycka inträffade.
• Sjukdom eller plötslig invaliditet. Det kan vara ett ben som amputeras efter sjukdom eller skada, eller bröst som opereras bort på grund av bröstcancer. Graden av trauma kan påverkas av hur man har identifierat sig före skadan/sjukdomen. Om man exempelvis har identifierat sig som en sportmänniska och plötsligt måste amputera benet upplevs händelsen troligtvis mer traumatisk för den personen jämfört med någon som inte sätter lika stort värde till kroppsliga prestationer.
• Intagning på sjukhus eller annan institution. Autonomin blir begränsad, det vill säga ens rätt till självständighet, oberoende och självstyre. Det kan även upplevas som integritetskränkande att inte ha sina egna kläder, inte sova i sin egen säng eller behöva ha samtal om personliga förhållanden.
• Problem i samband med graviditet och barnafödande. Missfall, frivilligt framkallade aborter, att få ett missbildat eller utvecklingshämmat barn, bortopererad livmoder eller sterilitetsutredningar.
• Otrohet och separation. Leder ofta till övergivenhetsupplevelser och självförebråelser.
• Sociala misslyckanden och skamsituationer. Sociala skamsituationer drabbar många gånger de som har hårda krav på sig själva. Olika exempel på sociala misslyckanden och skamsituationer är att bli tagen för snatteri, karriärmisslyckanden, självmordsförsök, rattfylleri… De handlar om att vi ”tappar ansiktet” och upplever att vi inte är accepterade av samhället. Det kan också handla om att vi inte blir en del av gemenskapen, det vill säga vi känner inte samhörighet med andra.
• Uppsägning och påtvingade sociala uppbrott. Uppsägningar, uppsägningshot eller att tvingas flytta från sin hemort kan leda till psykiska trauman.
• Fysiskt överfall, sexuellt övergrepp eller bli vittne till en svår olycka.

När behöver jag söka hjälp?

När du känner att din vardag är starkt påverkad av det du varit med om kan det vara bra att söka hjälp. Det kan vara att du upplever fysiska symtom, har svårt att sova, svårt att äta, grubblar eller undviker att göra saker som du gjort före händelsen. Det kan handla om att du bara vill berätta vad du varit med om och ha någon som lyssnar eller få hjälp med att strukturera vardagen utifrån dina behov.

Hur kan Svea KBT hjälpa dig?

På Svea KBT har vi lång erfarenhet av att hjälpa människor med som kämpar med psykisk ohälsa. Kontakta oss idag för en konsultation om bästa behandlingsmetoder och lämplig psykolog för just dina behov.