Schizoid personlighetsstörning är en personlighetsstörning som karakteriseras av begränsat intresse för sociala relationer, sparsamma känslouttryck och en stark preferens för ensamhet. Tillståndet skiljer sig från autism och psykossjukdomar, och många med denna störning fungerar väl när deras behov respekteras.
Schizoid personlighetsstörning
Schizoid personlighetsstörning är en personlighetsstörning som kännetecknas av ett varaktigt begränsat intresse för nära relationer och sociala kontakter, samt ett sparsamt känslouttryck. Personer med schizoid personlighetsstörning föredrar ofta att vara ensamma och har ett begränsat behov av socialt umgänge.
Vad är schizoid personlighetsstörning?
En schizoid personlighetsstörning, även kallat schizoid personlighetssyndrom, kännetecknas av ett begränsat intresse för andra människor, sociala kontakter eller nära relationer. Personen föredrar ofta aktiviteter som inte kräver social kontakt och trivs ofta bäst ensam. Tillståndet är relativt ovanligt, vilket också gör att forskningsunderlaget är begränsat.
Vad är en personlighetsstörning?
Vissa människor upplevs som extrema i sin personlighet, de går emot hur samhället förväntar sig att man ska bete sig. Exempelvis kanske personen upplevs som överdrivet svartsjuk, extremt emotionell eller kall och tillbakadragen.
Då kan det handla om en personlighetsstörning, vilket är en psykiatrisk diagnos för en person med rigida och utstickande personlighetsdrag. Extremerna i interaktionsmönstren skapar ofta problem i relationer och i vardagen.
Vanliga symtom vid schizoid personlighetsstörning
Symtom för schizoid personlighetsstörning inkluderar bland annat ett begränsat intresse för sociala kontakter och nära relationer samt sparsamma känslouttryck. Ett begränsat intresse för sociala relationer kan leda till isolering, men personen behöver inte uppleva ensamheten som negativ.
Personer med schizoid personlighetsstörning har också ett begränsat register av känsloupplevelser och känslouttryck. Omgivningen kan därför uppfatta personen som kall och tillbakadragen.
Skillnaden mellan schizoid, psykossjukdom och autism
Det finns likheter mellan schizoid personlighetsstörning, schizofreni, autism och andra tillstånd som kan påverka socialt samspel. De symtom som kan upplevas som liknande vid autism handlar bland annat om sociala svårigheter. Symtomen kan också överlappa med vissa funktionssvårigheter vid psykossjukdomar såsom schizofreni.
Vid särskiljning är det därför viktigt att undersöka andra symtom där de olika tillstånden skiljer sig. Till exempel psykotiska symtom och en förändrad verklighetsuppfattning vid schizofreni, eller begränsade och repetitiva beteenden och intressen vid autism.
För personer med schizoid personlighetsstörning beror ointresset av umgänge inte på en rädsla för att bli sårad eller avvisad, vilket mer associeras med social ångest.
Diagnoskriterier för schizoid personlighetsstörning
I Sverige används fortfarande ICD-10-SE för rapportering inom hälso- och sjukvården, medan övergången till ICD-11 pågår.
ICD-11 har en annan modell för personlighetsstörningar och schizoid personlighetsstörning finns inte som en separat kategori på samma sätt som i ICD-10.
I denna artikel presenteras därför de äldre diagnoskriterierna från ICD-10. Diagnosen behöver alltid bedömas utifrån en samlad klinisk bedömning.
De allmänna kriterierna i ICD-10 är följande varaktiga mönster:
- Beteenden och upplevelser som påtagligt avviker från vad som förväntas i personens miljö som kan visas i tankesätt, känsloliv, relationell förmåga eller impulskontroll.
- Mönstret är oflexibelt och framträdande i många olika situationer och sammanhang och orsakar lidande eller försämrad funktion socialt, i arbete eller inom andra viktiga områden.
- Mönstret är stabilt och kan spåras tillbaka till åtminstone tonåren eller tidig vuxenålder.
- Det förklaras inte bättre av psykisk ohälsa eller fysiska effekter av substans eller skada.
Vidare definierades schizoid personlighetsstörning med minst fyra uppfyllda av följande kriterier:
- Känslomässigt kall, likgiltig och/eller ett platt känsloliv
- Bristande förmåga att uttrycka sina känslor
- Föredrar ensamma aktiviteter framför sociala aktiviteter
- Väldigt få nära vänner eller relationer, önskar heller inte ha sådana relationer
- Oberörd av beröm eller kritik
- Känner glädje av få aktiviteter
- Bryr sig inte om sociala normer, utan lust att avsiktligt bryta mot normerna
- Spenderar överdrivet mycket tid till att fantisera och själviaktta
- Mycket liten – om någon – lust att ha sex med andra
Vad orsakar schizoid personlighetsstörning?
Det finns väldigt lite forskning på schizoid personlighetsstörning så vi vet inte när diagnosen debuterar eller varför. Det som samstämmer med personligheter över lag är att det påverkas av både gener och miljö.
Personligheter skapas av en blandning mellan våra medfödda egenskaper och de människor och den miljön som vi har runtomkring oss.
Test och utredning för schizoid personlighetsstörning
En utredning för schizoid personlighetsstörning görs av en läkare eller en legitimerad psykolog. Utredningen inkluderar både intervjuer och formulär, syftet är att se vilka symtom som finns, hur länge de funnits och hur det påverkar personens liv.
En personlighetsdiagnos sätts för att kunna förklara svårigheterna personen upplever, inte för att kategorisera.
Behandling av schizoid personlighetsstörning och prognos
Behandlingen vid schizoid personlighetsstörning anpassas efter personens behov och vad personen själv vill ha hjälp med. En psykolog kan hjälpa en person med schizoid personlighetsstörning att jobba med sociala färdigheter vid tillfällen där kommunikationen brister.
Det är inte alltid personen själv söker hjälp, särskilt om de inte upplever sitt begränsade behov av sociala relationer som ett problem. Forskningsunderlaget kring prognosen är tyvärr liten, så effekterna är svåra att uttala sig om.
Hur bemöter jag en person med schizoid personlighetsstörning
När du bemöter en person med schizoid personlighetsstörning så är det bra att komma ihåg att respektera behovet av distans för att inte upplevas som påträngande, vilket kan leda till att personen sluter sig.
Det kan vara svårt att känna att man får en nära kontakt. Om man själv är medveten om hur personen fungerar och dennes sociala behov kan det vara lättare att anpassa sig och inte förvänta sig att interaktionen ska kännas ömsesidig.