Fallstudie i behandling av oro

I den här artikeln får du följa hur psykologen Andrea behandlar en patient som lider av stark oro. Du får en insikt i hur en psykologisk behandling brukar fungera och hur måendet kan förbättras med rätt hjälp.

Psykolog Andrea Wessling

Författare

Leg. Psykolog Andrea Wessling

Andrea Wessling är leg. Psykolog med bakgrund inom psykiatrin. Hon jobbar med bedömningar och samtal samt behandling med inslag av KBT och ACT gällande ångest, depression, stress, sömnbesvär och PTSD.

Bakgrund

42-åriga Amanda har alltid varit oroligt lagd. Sedan hon fick barn för åtta år sedan har det blivit värre. Hon oroar sig konstant över hur barnen har det. Det är riktigt plågsamt och oron kan bli väldigt intensiv, speciellt när barnen inte är hemma.

Men Amanda oroar sig för precis allt, berättar hon. Hon kan till exempel bli rädd att hon kommer att drabbas av någon farlig sjukdom. Hon kan lägga lång tid på att tänka igenom och analysera vad hon sagt på fikarasten på jobbet, och om hon kanske uppfattades som konstig. Hon funderar på om hon kanske borde byta jobb, eller skola om sig och byta karriär. Hon oroar sig för vad som händer när man dör och kan bli helt livrädd när hon tänker på det.

Oron och grubblandet leder till problem för Amanda. När oron kommer över henne känner hon stark ångest, tryck över bröstet, hon blir rastlös och nästan illamående. Om oron sätter igång när hon är på jobbet blir det svårt att koncentrera sig och hon får ont i huvudet. De senaste dagarna har Amanda gått hem tidigare från jobbet, för det känns helt hopplöst att försöka jobba när tankarna är någon helt annanstans. På kvällen ligger Amanda vaken i timmar för att tankarna rusar i huvudet.

Lär känna våra psykologer

Våra kompetenta psykologer är experter inom terapi och behandling.

Andrea W
City – Hötorget
Liselotte S
Vasastan
Jakob H
Vasastan
Olivia E
Täby
Sara M
Kungsholmen
Viktoria M
Kungsholmen
Malin B
Göteborg
Lovisa L
Uppsala
Wendela W
Göteborg
Lina S
Vasastan
Christoffer M
Stockholm city
Petra N
Göteborg
Matilda N
Östermalm
Martin S
Södermalm
Julia S
Kungsholmen
Susanna M
Solna

Psykologens analys

Jag tror att oro är ett fenomen som vi alla kan känna igen oss i. Till viss del är vi människor genetiskt programmerade att oroa oss. Genom evolutionen har det varit gynnsamt att kunna förutse hot, faror och problem och att alltid vara beredd på det värsta. Det är förmågan att tänka ut obehagliga scenarier som gjort att våra förfäder överlevt och därmed fört sina gener vidare till oss.

I dagens samhälle har många av oss dessutom jobb eller utbildningar där vi liksom ägnar oss åt att grubbla, fundera och problemlösa hela dagarna. I våra yrkesroller som ingenjörer, utvecklare, mellanchefer använder vi oss av hjärnans tankeförmåga hela tiden i vårt yrkesliv. Inte konstigt att hjärnan jobbar på, även på kvällarna! Läs mer information om oro.

I Amandas fall har orostankarna lett till ytterligare besvär – det är svårt att sova på natten och hon börjar känna sig allt mer uppgiven, trött och isolerad på jobbet. Hon orkar knappt umgås med kollegorna längre för tankarna rusar så mycket i efterhand. Det har också gått ut över hennes arbete, eftersom hon har svårt att koncentrera sig och ibland stannar hemma.

Patienten börjar jobba på sin behandling

Amanda började behandlingen med att föra en orosdagbok där hon registrerade när hon oroade sig och vad orostankarna handlade om. Det visade sig att oron ibland handlade om verkliga problem på jobbet som hon skulle lösa men ibland handlade oron om mer hypotetiska scenarier kring barnen och framtiden – tankar som det inte går att komma fram till någon lösning på. Vi pratade mycket om hur man ser skillnaden på dessa olika typer av orostankar.

Nästa steg för Amanda var att lära sig att på ett praktiskt och metodiskt sätt lösa de konkreta problemen och hantera dem på ett mer ändamålsenligt sätt än att bara oroa sig/grubbla. Vi övade på problemlösning och att ta sig an problem i små delar i stället för att hantera dem genom att oroa sig.

För de problem som inte gick att lösa använde vi oss av olika tekniker och verktyg för att minska oron. Vi hittade andra aktiviteter som kan bryta oron. Det handlar om att försöka begränsa tiden man oroar sig till så lite tid som möjligt och i stället lägga tiden på annat.

Det sista steget för Amanda blev att undersöka vilka beteenden hon gjorde när hon oroade sig. Amanda skickade ofta sms för att kolla att alla i familjen mådde bra, hon pratade mycket om sin oro med sin man för att lugna sig och hon låg och funderade sent på kvällarna. Det paradoxala är att den här typen av beteenden kanske ger lite lugn och en upplevelse av kontroll i stunden, men att de ofta bidrar till att vidmakthålla oron på lång sikt. För Amanda blev det därför viktigt att sluta med de beteendena och bara låta tankarna vara. 

Resultatet – vad händer

Amanda jobbade på med de olika delarna i behandlingen – att skriva ned tankar, lösa verkliga problem på ett effektivt sätt, att minska tiden hon oroade sig och att inte utföra sina orosbeteenden.

Efter våra samtal säger hon att hon förstår oron mer. Hon vet att orostankarna egentligen finns till för att hjälpa henne även om det ibland blir för mycket.

Visst fortsatte oron att dyka upp ibland även under behandlingens gång. Men Amanda förvånades över hur effektivt det var att styra om uppmärksamheten och bryta oron med att göra andra saker.

Behandlingen avslutas

Amanda har accepterat att hon kanske är lite mer orolig än andra. Men nu upplever hon att oron kommer betydligt mer sällan, under perioder oroar hon sig inte alls. Hon tycker också att det blivit lättare att hantera orostankarna när de väl kommer.

I slutet av behandlingen sammanfattade vi vad vi hade använt för strategier och vad Amanda har fått med sig av behandlingen. Hon sammanfattar sina viktigaste lärdomar så här:

”För det första vet jag vad oro är och att det egentligen är något helt normalt. Och för det andra vet jag att det finns saker jag kan göra för att hantera den.”